Hur ska jag kunna sova i natt då???

Har tillbringat mer tid hos vår underbara sjukvård. =( Dotterns förkylningsastma har slagit nya rekord.

Vi hade ett helt vanligt återbesök hos läkaren på barnmedicinska mottagningen i tisdags fm för att bägge barnen har förkylningsastma. Visst "märkte" jag att bägge barnen var lite förkylda och att dottern var lite tungandad men jag tyckte mest att det var bra att läkaren för en gångs skull hade något ordentligt att undersöka. De har ju alltid hunnit bli friska när man kommer dit...

Läkaren tyckte att hon behövde inhalera så han ordnade med det. Efteråt så var det inget bättre så hon fick betapred och så skulle vi komma tillbaka efter 2 timmar. Jag blev förvarnad om att det kunde bli aktuellt att lägga in henne över natten.

Så vi stressade hem. Jag ringde svärfar som skulle komma och vara barnvakt åt sonen som behövde sova, började slänga ihop en övernattningsväska åt dottern "ifall om att", och försökte samtidigt se till att sonen stoppade i sig maten. Dottern hade somnat som reaktion på medicinerna.

Tillbaka till barn.med. och mer inhalationer som inte hjälpte speciellt mycket de heller.
Så jag får veta att vi ska till Falun, att de vill att vi kommer "direkt" för de stänger 16,30.

Ringer maken och jagar hem honom från jobbet för jag har insett att vi måste åka bägge två så en kan ta med bilen hem igen... Och dessutom känner jag att jag varken orkar vara hemma eller åka själv. (om vi kan få annan transport)
Påbörjar jakten på min mor och min syster för att ordna barnvakt som klarar läggning av sonen utan massiv information, men ingen av dem är anträffbar på telefon. Får tillslut tag på min far som lovar att min mor ska ta sonen (han har jour så han kan inte).
Han kommer ringa henne och be henne hämta upp sonen efter jobbet.
Väl hemma slänger jag ihop en övernattningsväska åt mej, och så fort maken har slängt om kläder så drar vi. Sonen blir kvar hemma med farmor och farfar som kommer bli avbytta av mormor inom en timme...

Väl framme i Falun får vi träffa läkare och så får vi ett eget rum. Dottern kommer vara isolerad eftersom de inte vill sprida förkylningsviruset.
Så går 24 timmar där dottern får inhalera var 3:e timme och det långsamt, långsamt blir bättre.

Maken (som åkte hem sent på kvällen) kommer tillbaka och har sonen med sig. Han har även packning både till sig och till mej för att det ska funka smidigt ifall dottern får för sig att pappa ska stanna.
Och det är tur det... för hon har tröttnat på mamma och ska bara vara med sin pappa. "Pappa ska stanna med mej" skriker hon ilsket gråtande.
Så en trött och lite ledsen mamma packar ihop sina grejer och åker hem med sonen.

Så här sitter nu en smått skuldmedveten mamma som känner sin ratad av sin enda dotter.
Skuldmedveten för att jag inte fattade att det var så illa som det var.
Ratad för att... ja... hon valde ju pappa istället för mej =(

Och samtidigt kan jag inte låta bli att fundera: allt sånt här tjafs om att föräldrarna ska vabba varannan dag. Behövs det verkligen???
Om man lever i ett bra förhållande, ska det verkligen behövas att nån utomstående talar om vem som ska vara med barnen, och hur ofta, när de är sjuka???
Och om dottern nu hade fått för sig att det ändå var mamma skulle stanna, med en sån tvingande varannan dag-lag: följer man verkligen barnkonventionen då??? Barnets bästa måste väl iaf vara att h*n får välja vem man känner sig tryggast med för tillfället?

(Och hur fanken skulle det räknas när maken vabbat för sonen idag???)


Vet ni varför jag inte kommer kunna sova inatt förresten?
Han, den där som trängs i min säng, med sina långa lårben som hela tiden knuffar på mej, Han kommer inte ligga där så att jag kan sträcka ut handen, smeka honom över ryggen och stjäla lite styrka från honom.
KOM HEM! jag saknar er! =(