Jag är nog allergisk mot försäljare...

Var en sväng på stan idag och letade efter de sista julklapparna. *suck*

Det första som händer är att jag passerar två unga killar som står i ingången till en affär och ska sälja mobilabonnemang.
Jag vänder bort blicken och går snabbt förbi men de ska ju ha kontakt iaf. Jag säger vänligt men bestämt att jag är nöjd med mitt teliaabonnemang och går vidare.

Inne i nästa butik står ett par unga tjejer från en annan firma och försöker sälja sina abonnemang. Samma försök till att ignorera som misslyckas och samma svar igen.

På väg tillbaka till bilen måste jag passera genom den första butiken igen och den här gången på killarnas sida av entrén. De känner igen mej och ska prompt ha kontakt, jag tackar återigen nej men ändå ska de inte ge sig!
När jag passerar ut genom dörren försöker en av dem fortfarande fånga mitt intresse med att erbjuda en gratis mobil.

Så nu undrar jag:
Tillhör det taktiken att försöka nöta ner motståndet eller är jag så förbaskat snygg och läcker så att alla bara måste prata med mej?

Man börjar ju undra lite faktiskt ;-)

"Män gillar telefoner med många knappar,
det får dem att känna sig viktiga"

Jag är trött idag...

Trött, men välmående trots värken i benen.

Igår skulle vi haft finbesök, men hon blev sjuk så vi bjöd över mormor och morfar, och farmor och farfar på luciafirande istället.
Det muttrades lite över att sonen hade lucialinne och rött band i midjan. *hihi*
Men han själv tyckte att han var finast i världen som var lika som storasyster, så det så!

Idag har vi lånat ut barnen till farmor och farfar och så åkte vi till Västerås och fixade julklapparna, så nu har jag bara en liten grej kvar åt den jag är hemlig tomte åt, och så ska vi köpa film och bok på nätet till svägerskan. Annars är vi faktiskt helt färdiga! WOHO!!!

Så nu är det "bara" att städa och julpynta kvar.
Men... Nio dagar kvar, det borde vi fixa även om vilddjuren vill hjälpa till att städa ;-)

Imorgon blir det en "lugn" hemmadag då vi ska städa och greja. Kanske man ska göra nåt julgodis med dottern kanske?

"Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns"

Idag lyste dotterns ögon av livsglädje!

Vi har haft en bra dag idag. (visste jag hur man klipper in bilder skulle det varit en dansande figur här ;-))

Efter luciafirandet i dagmammornas samarbetslokal så packade vi in oss i bilen och åkte till Fjärran Höjder i Gävle.
Barnen har härjat runt i vattnet och lekt, åkt vattenrutschbana "1000" gånger och fascinerats av att man kunde simma ut (det snöade på oss när vi badade ute, mamma!).

DE ÄLSKADE DET!!!
Och jag älskade att få se dem så glada. Se dem njuta så av ett så enkelt nöje som att bada.

Sitter här med tårar rinnande nerför kinderna för jag är så nöjd med att de fick en bra dag. (Ja, jag gråter av allt...)

Jag tror man måste ha tittat in i sina barns ögon och bara sett ångest, smärta och apati för att riktigt förstå vilken gåva deras livsglädje är!

"Hela världen är en rad av underverk,
men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagliga"
(H.C. Andersen)

Vill ni veta nåt nytt?

Det här fick jag veta av gubbstrutten (hm, förlåt, läkaren menar jag), håll i er, det är en stor nyhet:
Det är inte enkelt att vara småbarnsförälder!

Kände bara "Skojar du???" när han sa så.

Hade god lust att hälla en 50-liters gryta med kokande vatten över honom så kunde han få roa sig med att ligga på BRIVA och sen bråka med sjukvården.

Så näe, nån sjukskrivning blev det inte, men piller...
Exakt hur pillrena skulle göra att mina dygn får fler timmar förklarade han aldrig...

Hmm, det var förresten så bra så vi tar den en gång till (och alla ni som växte upp med mej på 70-talet ser framför er hur jag växlar ben):

"Det är inte enkelt att vara småbarnsförälder!"

Dags att sova egentligen...

men jag ska bara "prata av" mej lite.
Har läkartid imorgon då jag ska försöka få en läkare att konstatera det min terapeut sa för 3 månader sen: jag har nog en depression...
Dessutom vill jag få hjälp att få komma till smärtcentret igen så de kan pröva ut medicin på mej, om det finns nåt nytt som kan funka mot fibron...

Har suttit och kollat på sjukvårdsrådgivningens hemsida och jag har 7 av symtomen på depression. Och det har jag haft i minst 4 månader.
Man ska ha 5 symtom i minst 2 veckor för att det ska kunna ställas diagnos tydligen.

Så... Vi får väl se om läkaren håller med, och om han tycker att det är något som man borde göra något åt...
Ska ju till en gammal gubbstrutt som nog skulle passat bättre som fältskärare under någon vinterkrig... *suck*

Jag??? Negativ???
Nää! Nu måste ni ha förväxlat mej med någon annan ;-)

"Det är inte sant att livet är den ena jävla saken efter den andra.
Det är samma jävla sak hela tiden."

Den urskuldrande spädbarnsmamman...

Kan någon förklara för mej varför vi mammor är så duktiga på att väva in en ursäkt när vi berättar om hur vi matar våra spädbarn?
(Nu var det ju ett tag sen mina var spädbarn men, men...)

Var på ett hemförsäljningsparty igår för barnkläder.
I sällskapet fanns 4 kvinnor som jag inte träffat på länge. (de var alla nyblivna förstagångsmammor)
Vi satt och berättade för varandra om våra liv, våra barn och "kvinnliga grejer" (förlossningar och sånt...)

En av kvinnorna hade en 3-månaders son som var hemma med sin pappa och naturligtvis får hon frågan:
- Jaha, så då ammar du inte?
- Jo, svarar hon. Men jag ammade alldeles innan jag åkte så han borde klara sig. (och sen kommer den urskuldrande förklaringen:) Ja, han får ju en liten skvätt ersättning på kvällarna oxå för han är så hungrig då. Men bara en liten skvätt, inte ett helt mål. Så det finns ju hemma om han skulle bli hungrig nu oxå.

På mindre än 2 minuter hade "vi" fått henne att känna sig som en dålig mamma, dels för att hon inte hade sitt barn med sig och dels för att hon inte helammade.
Varför måste en kvinna förklara sig på det här sättet? Varför känner man alltid det behovet?

Jag tillbringade kvällen med att sitta och vända deras självförebråelser till positiva saker. Den som känner mej vet att det eg är så långt ifrån min personlighet som man kan komma ;-)
Men jag blir så trött på mödravården, bvc, socialstyrelsen och alla andra som har med graviditetstiden och spädbarnstiden att göra när jag hör kvinnor ursäkta sig för att de inte har ungen fastklistrad vid bröstet 24/7 hans/hennes första år!
Varför ska en mamma behöva ursäkta sig för att hon går på ett klädparty FÖR BARNKLÄDER(!) utan sitt barn???

Varför ska en nybliven mamma behöva känna skuld för att hon behöver lite tid för sig själv?

Varför har amningen blivit så helig att alla som inte har grädde i överflöd i brösten är sämre mammor?
Fast iofs, det kanske jag ska vara glad över? Då halkade ju jag upp lite på skalan över bra föräldrar eftersom jag kunde sälja 20 liter till neonatala och ändå hade en dotter som var rund som en boll...
Hmm, ja just ja... min mjölk tog ju genvägen via bröstpumpen och en flaska så jag är ju i vilket fall som helst ingen amningsgudinna ;P

Men egentligen: ska det vara så svårt för oss "erfarna" mammor att ge våra nyblivna medsystrar lite gott självförtroende?
Om man istället för att klanka ner (medvetet eller omedvetet) på dem som inte kan/vill/orkar helamma framhäver det positiva med att varva med ersättning (delaktigare pappa tex) så kanske den mamman trivs lite bättre med sig själv, och då faktiskt även blir en ännu bättre mamma eftersom "må bra" och självförtroende är så tätt förbundna.


"En mamma är bara en flicka som råkat bli stor"

Gud, va jag är trött på ytlig jämställdhet!

Den här dagen kommer bli en sån där dag då vårt förhållande ser ut att komma från 50-talet!
Jag tänker nämligen städa, tvätta, diska och allt sånt som har med hushållet att göra. Under tiden kommer min man leka med barnen...

Så eftersom jag tänker sköta hushållet medan han bara roar sig så måste ju jag vara förtryckt idag, eller hur?
Jag kommer ju göra såna där förhatliga kvinnosysslor medan min man bara behöver sitta och bygga lego, gå en promenad och sen pussla med dottern och hennes kompis medan sonen sover...

Men vet ni vad?
I mina ögon så är hushållsarbete just idag semester!
Efter att ha tillbringat 12 dagar med det totala ansvaret för barnen då maken haft jour så går det nog inte att beskriva hur skönt det är att slippa ifrån en dag.

Sen får det vara hur det vill med jämställdheten!
Vi vet ju hur vi vill skapa vår tillvaro, och vad som fungerar hos oss...
Det är därför som jag blir så trött varje gång feministerna börjar tjata om lagstiftning som lösningen på alla jämställdhetsproblem.

För hur ska en lag kunna göra att människor blir jämlika där de verkligen behöver bli det?
Vet inte hur många gånger jag läst trådar på olika föräldraforum där tjejer/kvinnor frågar "hur ofta hjälper era män till hemma?"
Bara tanken på att kalla det hushållsarbete min man gör för att han hjälper mej är så avlägset så det finns bara inte.
Vi är ju vuxna människor som valt att leva ihop. Jag har inte adopterat en hjälplös man som behöver en kvinna som tar hand om honom resten av livet...

Men hur fördelningen ser ut, vem som gör vad, det måste ju varje familj få bestämma själv!
Om det funkar bättre för oss att jag sköter vabbandet, så varför ska inte jag få göra det?
Om det funkar bättre för oss att jag tar 90% av föräldradagarna, varför ska det vara fel???

Jag har en kompis som började jobba när hennes son var 4 månader. Det funkade bäst för henne och hennes sambo. Hade jämlikhetsabsolutisterna fått bestämma så hade det oxå varit fel...
För hon borde ju ha varit hemma 7-8 månader och sen skulle hennes kille varit hemma 7-8 månader... Först DÅ hade det ju varit rättvist... *suck*

Nä, dags för mej att göra mina kvinnliga sysslor...
Undrar just om vi har ett förkläde och ett huckle nånstans så jag kan gå in i 50-talshemmafru-rollen lite bättre? *asg*

"Ingen kvinna har någonsin skjutit sin man medan han diskade"
(George Coone)

Usch, vilken dag =(

Det här skulle bli en så bra dag.
Vaknade med ont i ena foten och trots en lätt massage så gav det sig inte.
Städade lite hemma innan jag åkte ner på stan och köpte decubal till barnen och en julklapp till den maken är hemlig tomte till.
Hämtade upp min bittra kompis (se blogglänkarna) och hennes dotter och åkte sen hem till oss och åt mat.

Hela vändan på stan gjorde foten ont, men inget som var "ovanligt ont".
På eftermiddagen så gjorde vi först julgodis och sen cocosbollar till kvällens fredagsmys och hela tiden ökade värken i foten.
Till slut gjorde den så ont att jag skrek rakt ut om någon snuddade vid den.

Har nu tillbringat hela kvällen med foten i högläge. Smorde först med Zon på eftermiddagen och sen när jag fortfarande hade djävulskt ont på kvällen så blev det värmekudde och heat lotion som tack och lov hjälpte ganska bra.
Nu har jag bara "normalt" ont...

Det här var en jobbig dag.
Värken var fruktansvärd idag, till skillnad från de flesta andra dagar då den är hanterbar men utmattande.

Det som fascinerar mej just nu är att jag har en nära släkting som vet om att jag har fibromyalgi. Han har sett mej i många år när jag har haft ont och sett hur det påverkar mej, mitt humör och min omgivning. Ändå anser han att vi har en bra politik på det här området...

"För alla som fuskar har förstört vårt system..."

Det som gör mej så fundersam då är det faktum att vi har en regering (som han röstade på) som till stor del består av folk som på det ena eller det andra sättet undanhållit pengar från staten:
- Vi har en utrikesminister som inte betalar skatt för sin barnflicka.
- Vi har en finansminister som inte betalat skatt för de barnvakter som han haft åt sina barn.
- Flera av regeringsmedlemmarna har struntat i att betala tv-avgiften.
(För att vara rättvis så har det ju varit minst lika illa på andra sidan: Toblerone-Sahlin och taxi-Ruwaida...)
Men vi har en försäkringskassa som anser att fusket som regeringen uppskattat till skyhöga nivåer max kan ligga på 30% av regeringens gissning!

Så nu undrar jag:
VARFÖR ska jag drabbas av att folk som har multum med pengar fuskar?
Varför ska fk granska mej hårdare för att folk som har min årsinkomst i månadslön fuskar?

Nä, jag tycker allt att Prins John, (förlåt, Reinfeldt heter han ju) och hans kompisar Sir Väs, Sheriffen av Nottingham och Dum-Dum, skulle ordna så att fuskkollandets resurser användes där de verkar behöva användas: I RIKSDAGSHUSET!

Det tror jag skulle ge störst utdelning...

Nä, dags att sluta tjata ut min bitterhet och gå och lägga mej.
(Jag har iaf orkat en bra sak idag: Jag har fixat läkartid! Tyvärr blev det inte den bra läkaren jag hade sist utan en gammal stofil som verkar anse att om det inte är något brutet så kan man heller inte må dåligt...)

Vet inte vad dagens ordspråk borde bli...
Har två jag väljer mellan så vi tar väl bägge:

"I believe the struggle for financial freedom is unfair
I believe the only ones who disagree are millionaires" (Affirmation av Savage Garden)

"Lord, give me strenght and health, I'll steal the rest..."

Bra eller dålig förälder?

På föräldraforumet jag lämnade för ett tag sen förekom ofta diskussioner om hur man borde göra som förälder. Det som förvånade mej mycket var att det alltid ledde till pajkastning om vem som var en bra eller dålig förälder.

Det jag inte kan förstå är hur en åsikt om vad man bör göra automatiskt kan ses som en proklamation om att alla som gör annorlunda är dåliga föräldrar.

För mej är en dålig förälder en förälder som borde bli fråntagen sitt ansvar för sitt barn. Alla vi andra befinner oss ju glidandes fram och tillbaka över hela skalan för hur bra förälder vi är just för dagen.
Alltså, en bra förälder är en som gör sitt bästa för att uppfostra sitt barn så bra som möjligt... (enligt mej...)
En del dagar är man utsövd och orkar alla frågor och trotsigheter. Andra dagar är man trött och orkar inte med på samma sätt.

Samma sak med alla "måsten" och "får absolut inte".
I vissa frågor har man tagit rätt eller fel beslut, som att inte röka när man är gravid.
I andra frågor finns det diskussionsutrymme för vad som är rätt och fel... Hur ofta barnen ska få godis, om man tillämpar skamvrå, osv...

Råkade ut för en sån mycket hetsig diskussion om alkohol(en som fick mej att inse att jag inte mådde bra på blöjsidan längre).
En tjej frågade vad man ansåg om att dricka alkohol i små mängder (ett glas vin, en cider, en öl) när man var ensam med sina barn. Jag svarade att jag tyckte att man inte skulle göra det. Att jag tyckte att det var oansvarigt.
Och plötsligt hade jag iom det anklagat alla som inte höll med för att vara dåliga föräldrar...
Varför har folk så svårt att skilja på åsikt och personangrepp?
Om man anser att en viss sak är dumt att göra, varför måste det innebära att man tycker att alla som gör så borde förlora vårdnaden om sina barn?

Eller hur definiera man "dålig förälder" annars?

Om jag anser att man inte bör röka som förälder, eller dricka alkohol, eller vad det nu kan vara, så anser åtminstone inte jag att de som gör det är dåliga föräldrar. Oansvariga föräldrar kan jag sträcka mej till, men det är ju ändå deras liv, deras barn och deras beslut.
Åsikter får man ju ha, men vem kan säga vem av oss som gör mest rätt eller fel?
Om de tillbringade en dag med mej skulle de säkert hitta flera saker som de inte tycker att man borde göra.

Tittade en kort stund på... (hm... Kan det vara Ekdal programmet kallades, som programledaren?) igår där de diskuterade barnuppfostran.
HJÄLP! va trött jag blev på alla mesighetsförespråkare!
För hela friden, bara för att man inte vill låta barnen bestämma så betyder ju inte det att man piskar ur dem all egen vilja!

Och här har vi ju återigen en sån där "bra/dålig förälder"-grej...
Beroende på vem man lyssnar på och när så är man ju en toppenförälder eller en misshandlarförälder oavsett hur man gör...

Varför bara inte säga:
LYSSNA PÅ ERA BARN! Om de behöver strama tyglar, ge dem det. Om de behöver vara lösa och fria, så ge dem det!
Och var inte så himla rädd för att göra fel. Det är ingen porslinsdocka som du fått ansvaret för. Det är en människa av kött och blod, och med ludd i naveln...

Så tror jag iaf...
(men vi har ett speciellt sparkonto för vilddjurens framtida terapibehov ifall jag har fel ;-))

"I believe your parents did the best job they knew how to do"
(Affirmation av Savage Garden)

Generösa Pampers?

Kom och tänka på den reklam som varit ett tag att om man köper Pampersblöjor så bidrar man till att köpa vaccin till barn i u-länder.
Jag stör mej rätt ordentligt på den reklamen sen jag upptäckte att ett vaccin kostar 44 öre... 44 ÖRE!

http://unicef.pampers.se/

Hur mycket tror ni att Pampers ökar sin försäljning under november och december då de har den här kampanjen??? För att de skänker 44 ÖRE per förpackning!

Här i stan så är Pampers dyrast i alla affärer, tror det var ca 140 kr för en förpackning av andra storleken (typ för nyfödda). Att då skänka 44 öre är att skänka bort 0,31%. 3,1 promille!

Jämför det med att jag hörde att de säljer 10% bättre under den här tiden.
WOW! va generöst det blir då...

Vet ni vad jag gjorde förra året när den här kampanjen var?
Jag räknade hur många blöjpaket jag köpte under november och december, så skänkte jag 1kr/paket till en annan organisation som hjälper barn...

I år har jag inte kommit ihåg att räkna dem (läs: har inte brytt mej...), men om jag sätter in en 100-ring så är jag ju inte snålare än Pampers iaf ;-)

(Behöver jag förklara att jag aldrig köper Pampers? ;-))

Nä, hör ni Pampers! Visa på riktigt att ni bryr er och skänk vinsten från december eller något sånt!
DET vore en donation som skulle göra skillnad ordentligt!

Busy day idag...

Mycket, mycket som ska hinnas...

Har iaf hunnit ringa fk och be om intyget till a-kassan så jag kan komma igång och få några pengar därifrån. om det nu kommer hinna bli några såna dagar istället för vab hela tiden. 10 dagar räcker... jo pyttsan!
Ledsen, Reinfeldt... min barnflicka, Inga Finnes, kunde inte ta barnen den här veckan så jag var tvungen att sköta deras sjukdomar själv...

Och så hann jag ringa Nordea så att vår personliga bankman ska ringa upp. Måste ju fixa nåt nu när deras nya idiotiska säkerhetssystem gör att jag inte kan betala räkningarna om maken har sitt visa med sig *suck*
Lär folk att inte lämna ut alla sina nummer till kreti och pleti istället. Antar att det inte var många som lämnade ifrån sig postgirolapparna till främlingar som ringde på dörren, varför ska det då vara så svårt att få folk att fatta att om man lämnar ifrån sig koder så blir man av med sina pengar???
Har folk verkligen blivit så pass mycket dummare???

NÄHÄ! nu har jag gnällt färdigt, så nu ska jag åka och fixa massa saker innan ungarna ska hämtas om 80 minuter. (barnflickan strejkar ju, eller nja... hon har ju aldrig ens dykt upp...)

"Missar du en timme på morgonen måste du jaga efter den hela dagen"

Insåg en hemsk sak idag!

Jag använder honung för minst 100 kr i veckan i mitt te.
Snacka om att slösa bort pengar!
Visst, jag gillar te och jag vill gärna ha det sött, men 100 kr i veckan!

HUWA!
NÄÄ! En ny vana ska det nog bli här!
(vilket ju kommer bli bättre för vikten oxå kan jag tänka mej ;-))
Vi får väl hoppas att det håller i sig bara...

"Igår kväll smidde jag tusen planer,
Imorse gjorde jag precis som vanligt"

Funderar på om man kanske skulle bli allianspolitiker...

Har kommit fram till att jag skulle tjäna mycket pengar på det!
För är man moderat, centerpartist eller folkpartist så behöver man varken betala skatt eller tv-avgift...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3856357.ab

Det verkar iaf så med tanke på vår nuvarande regering...

"Ett föredöme är bättre än tusen argument"

Det här med miljön...

Var och handlade idag. Skulle köpa tomater och som alltid så kollade jag vilken sort som hade färdats kortast.
Den ena sorten var från Holland och den andra från Marocko, så i enlighet med "köp närproducerat"-idén så tog jag de från Holland... (Jättenära...)

Sen slog det mej, Holland har väl oxå ganska kallt just nu? Tomaterna som jag köpte som verkade vara det bättre alternativet för miljön kanske i själva verket var dubbelt så hemska som de marockanska, för de holländska måste ju komma ifrån ett växthus...

Hur ska man kunna välja det som är bättre för miljön när det krävs specialkunskaper om allt för att välja rätt???

Ta bara en sån sak som att i resten av landet så är det bättre för miljön att man dricker ekologisk mjölk än "vanlig". Men här i Dalarna så gör man miljön en rejäl otjänst om man dricker ekologisk, för här så finns det bara småskaliga mjölkbönder.
Att välja mjölk från en bonde med en liten gård är bättre än att välja ekologisk eftersom den "lilla" bonden använder gödsel från de egna djuren (naturens eget kretslopp). De storskaliga jordbruken gör inte det (inte ens de miljövänligare) så därför är "vanlig" mjölk från Dalarna bättre än ekologisk...

Så hur ska man då kunna ta det bästa beslutet hela tiden?

Och en till sak som jag funderar över:
Hur kan kravmärkta äpplen från Nya Zeeland vara bättre för miljön än vanliga svenska som praktiskt taget kan bäras in i affären från trädet???

Nä, dags för mej att sova. Men först dagens ordspråk:

"Om du tror att du vet allt, då är du mycket dåligt underrättad!"

Vi har 7 årsdag idag =)

För exakt 7 år sedan gick maken och jag på vår första riktiga date.
Va det pirrade i magen då! (Ser ni hur jag sitter här med ett lyckligt småleende och minns?)
Vi åt middag, gick på bio och sen tillbringade vi några timmar på min soffa... *rodnar*

Nu för tiden pirrar det inte så ofta i magen, men guud!, va jag älskar honom!

Det jag funderar över nu är den här 7-årskrisen som "alla" har. Kommer den före eller efter 7-årsdagen?
För sommaren som varit har ju varit lite slitig...
Med barnens vistelse på BRIVA i Linköping och allt elände efteråt så tycker jag lixom att vi haft vårt.
Å andra sidan: bring it on! Klarade vi det och den här hösten så klarar vi allt tillsammans!

Dagens "ordspråk" blir en dikt av det religiösa slaget:

Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull,
aldrig misstänksam eller avundsjuk,
aldrig skrytsam eller stolt,
och aldrig överlägsen, självisk eller fräck.
Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram.
Den är inte irriterad över andra,
inte lättretad och den lägger knappast märke till om andra handlar fel.
Den är aldrig glad över orättvisan,
men den gläder sig när sanningen segrar.
Kärleken är trogen vad det än kostar på.
Den förväntar sig alltid det bästa,
hoppas i det längsta och är beredd på att uthärda allt.
Kärleken lever vidare i evighet!
När allt annat går under finns tre saker ändå kvar
- tron, hoppet och kärleken -
och störst av dem är kärleken!
(1 Kor 13: 4-7,13... i Bibeln alltså ;-))

Alla dessa virusvarningar...

såg idag att jag fått en om nåt postcard. *suck*

Har en släkting som viderabefordrar ALLA kedjemail hon själv får och det spelar ingen roll hur många gånger man försöker tala om att oftast så är det själva kedjebrevet som är "viruset".
Om hon (och alla hennes lika begåvade vänner och kollegor) åtminstone rensade bort adressen till dem som fått det tidigare och använde "hemlig kopia"...
Men nää... trots att man sagt allt det här "tusen" gånger så fortsätter dessa kedjebrev att välla in i min inbox. Undrar varför jag inte blockar hennes adress egentligen?

Nä, dags att sluta sura och istället ta itu med städningen så det blir riktigt adventsfint nästa helg =)
Maken tog med sig barnen till sina föräldrar idag. Så jag får städa i fred, utan 2 vilddjur som "hjälper till"...
Så det är dags att sätta lite fart, bara dagens ordspråk först. Det är lite på dagens tema iaf:


" Det är mänskligt att fela, men för att göra riktigt stora fel krävs det en dator"

Kanske ska börja med dagens ordspråk? ;-)

Det vore kanske en kul grej som fick mej att ta mej tiden att skriva något varje dag...

Tror jag har kommit på vad som blir dagens isf...
En liten ledtråd: Huset ser ut som ett smärre katastrofområde!
Två veckor när maken och jag varit förkylda själva, barnen har varit sjuka och en liten sjukhusvistelse har inte precis inneburit att vi har prioriterat städningen ;-)

Och idag, som nästan alla gånger jag talar om att vi ska städa, så kommenterar dottern det hela med: "Jaha, vem kommer till oss idag då?"

Hon är fullt övertygad om att enda anledningen till att städa är att man ska få gäster! =)
hmm... vet inte riktigt vad man ska tycka om en sån idé...
Och om det faktum att hon är så övertygad ;-)

Så, då är det väl dags att tala om dagens ordspråk (och sen ta itu med städningen TROTS att vi inte ska få besök!)

"Att städa medan barnen är små, det är som att skotta i snöstorm!"

Förresten så har jag namnsdag idag!

fast det är ju inte idag längre utan dagen efter den...
Äsch...

en kall, ensam säng väntar på mej =(

Hur ska jag kunna sova i natt då???

Har tillbringat mer tid hos vår underbara sjukvård. =( Dotterns förkylningsastma har slagit nya rekord.

Vi hade ett helt vanligt återbesök hos läkaren på barnmedicinska mottagningen i tisdags fm för att bägge barnen har förkylningsastma. Visst "märkte" jag att bägge barnen var lite förkylda och att dottern var lite tungandad men jag tyckte mest att det var bra att läkaren för en gångs skull hade något ordentligt att undersöka. De har ju alltid hunnit bli friska när man kommer dit...

Läkaren tyckte att hon behövde inhalera så han ordnade med det. Efteråt så var det inget bättre så hon fick betapred och så skulle vi komma tillbaka efter 2 timmar. Jag blev förvarnad om att det kunde bli aktuellt att lägga in henne över natten.

Så vi stressade hem. Jag ringde svärfar som skulle komma och vara barnvakt åt sonen som behövde sova, började slänga ihop en övernattningsväska åt dottern "ifall om att", och försökte samtidigt se till att sonen stoppade i sig maten. Dottern hade somnat som reaktion på medicinerna.

Tillbaka till barn.med. och mer inhalationer som inte hjälpte speciellt mycket de heller.
Så jag får veta att vi ska till Falun, att de vill att vi kommer "direkt" för de stänger 16,30.

Ringer maken och jagar hem honom från jobbet för jag har insett att vi måste åka bägge två så en kan ta med bilen hem igen... Och dessutom känner jag att jag varken orkar vara hemma eller åka själv. (om vi kan få annan transport)
Påbörjar jakten på min mor och min syster för att ordna barnvakt som klarar läggning av sonen utan massiv information, men ingen av dem är anträffbar på telefon. Får tillslut tag på min far som lovar att min mor ska ta sonen (han har jour så han kan inte).
Han kommer ringa henne och be henne hämta upp sonen efter jobbet.
Väl hemma slänger jag ihop en övernattningsväska åt mej, och så fort maken har slängt om kläder så drar vi. Sonen blir kvar hemma med farmor och farfar som kommer bli avbytta av mormor inom en timme...

Väl framme i Falun får vi träffa läkare och så får vi ett eget rum. Dottern kommer vara isolerad eftersom de inte vill sprida förkylningsviruset.
Så går 24 timmar där dottern får inhalera var 3:e timme och det långsamt, långsamt blir bättre.

Maken (som åkte hem sent på kvällen) kommer tillbaka och har sonen med sig. Han har även packning både till sig och till mej för att det ska funka smidigt ifall dottern får för sig att pappa ska stanna.
Och det är tur det... för hon har tröttnat på mamma och ska bara vara med sin pappa. "Pappa ska stanna med mej" skriker hon ilsket gråtande.
Så en trött och lite ledsen mamma packar ihop sina grejer och åker hem med sonen.

Så här sitter nu en smått skuldmedveten mamma som känner sin ratad av sin enda dotter.
Skuldmedveten för att jag inte fattade att det var så illa som det var.
Ratad för att... ja... hon valde ju pappa istället för mej =(

Och samtidigt kan jag inte låta bli att fundera: allt sånt här tjafs om att föräldrarna ska vabba varannan dag. Behövs det verkligen???
Om man lever i ett bra förhållande, ska det verkligen behövas att nån utomstående talar om vem som ska vara med barnen, och hur ofta, när de är sjuka???
Och om dottern nu hade fått för sig att det ändå var mamma skulle stanna, med en sån tvingande varannan dag-lag: följer man verkligen barnkonventionen då??? Barnets bästa måste väl iaf vara att h*n får välja vem man känner sig tryggast med för tillfället?

(Och hur fanken skulle det räknas när maken vabbat för sonen idag???)


Vet ni varför jag inte kommer kunna sova inatt förresten?
Han, den där som trängs i min säng, med sina långa lårben som hela tiden knuffar på mej, Han kommer inte ligga där så att jag kan sträcka ut handen, smeka honom över ryggen och stjäla lite styrka från honom.
KOM HEM! jag saknar er! =(

Så rätt, så rätt...

http://www.aftonbladet.se/kultur/article3782294.ab

Ja, varför är det bättre för barn med en barnflicka än dagis???

Ett typiskt exempel på hur borgarna kastar sten i glashus!

Vill inte!!!

Nyss hemkommen efter att ha lämnat ungarna.
Har 17tusen saker som borde ordnas men jag varken vill eller orkar...

Borde ringa Akademiska och tjata om receptet på Atarax åt dottern.
Borde ringa kirurgen i Falun och fråga var f-n sonens remiss är.
Borde ringa försäkringskassan och klaga på att vi fått för mycket pengar. (japp, de gör sånt oxå, men då kallas det att förälderna har fuskat. "DU borde ha förstått"...)
Borde skriva på Hsan-anmälan och den andra, vad den nu heter.
Borde skriva på brevet till försäkringskassans styrelse och klaga på fk:s MYCKET bristfälliga arbete, ena gången för mycket pengar, nästa gång inga alls...
Borde ringa min samtalsterapeut och boka en ny tid eftersom jag hade feber när jag skulle varit där.
Borde fixa det där inkomstpappret som kommunen vill ha in.
Borde fixa intyg från fk (och halva världen) så jag kan skicka in papprena till a-kassan.
Borde fixa tackbrev till Briva och ambulansen.

Jag borde så himla många saker och egentligen tror jag nästan att det jag borde allra mest är att ta reda på om jag är deprimerad på riktigt eller om jag bara låtsats...
Så jag borde nog fixa en läkartid åt mej själv oxå.

En förstående man som inte tjatar om sex?

Det läste jag nyss i en tråd på ett föräldraforum!

Ursäkta men vad i *piiiiip* är det som får en kvinna att tro att bara för att man lever ihop med nån så SKA man ha sex ett visst antal gånger i veckan/ i månaden/ per år??? Att mannen har rätt till det???
Och varför är den man som inser att en gravid eller ammande kvinna kanske inte ser sex som sin första prioritet "förstående"?

Om han tog samma ansvar som henne för SIN avkomma och SITT hem så skulle ju han vara lika trött som hon... Eller ska vi kanske uttrycka det så här:
Om han tog sitt fulla ansvar för sitt hem och sitt barn så skulle hon ha lika stor lust till sex som han!
Och det skulle leda till det mycket fascinerande förloppet att de skulle ha sex mycket oftare än när han försöker tjata sig till det!

Snälla tjejer/kvinnor där ute:
Skaffa lite respekt för er själva! Skaffa lite självkänsla!

Snälla killar/män där ute:
Väx upp! Ta ansvar! Gör hälften av hushållsarbetet trots att er tjej/kvinna är föräldraledig. (en föräldraledig kvinna är ingen statligt avlönad piga.)
Då kanske den där "surkärringen" ni lever ihop med faktiskt står ut med er ett tag till... (och kanske tom vill vara lite intim nån gång ibland, utan tjat...)

Och till min älskade make:
Tack för att du är vuxen! Inser återigen vad lyckligt lottad jag verkar vara som lever i ett jämlikt förhållande där vi strävar efter att ta hand om varandra, inte kräva vår rätt.
Jag ska nog skaffa en glasmonter och visa upp den bäste mannen i världen! ;-)
Puss på dej älskling, och ett försenat Grattis på Fars dag!

Det är synd om mej!

Jag har 39 graders feber och ont i halsen =(

Va mycket enklare det var att vara sjuk innan man fick barn.
Då kunde man krypa ner under en filt i tv-soffan och bara glömma omvärlden ett tag.
Försök göra det med två små vilddjur som tycker att mamma är tråkig...

Senaste stolpskottet från moderaterna

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article3699224.ab

Hur puckade är moderater egentligen?
Om man har regler som tvingar arbetslösa söka jobb i hela norden, hur kan man samtidigt komma med ett förslag där man vill tvinga fram ledighet för barnen?

Det kanske är lika bra att skriva över vårdnaden för barnen på deras farmor och farfar?
Farfar är ju pensionerad och farmor jobbar 60 % så det blir ju många timmar hemma för dem då...

Eller ja... HEMMA blir det ju inte precis...
Men då kan ju jag flytta till Nordnorge och rensa fisk...

Då har politikerna sett till barnens bästa, eller hur?

Gud MÅSTE vara man!

det har jag konstaterat idag!

Läste en tråd på ett föräldraforum som handlade om ifall man skulle lära pojkar att sitta eller stå när de kissar. Ett av argumenten emot var att "nån hejd på jämlikhetstänkandet fick det väl vara".
Nu hade ju jag blivit inbillad (eller kanske utbildad?) att det är pga risken för prostatacancer som det är bäst även för män att sitta och kissa...

Och här startade hela min fundering om könet på Gud...
Män kan undvika cancer som är speciellt riktad mot dem bara genom att inte skvätta kiss i hela badrummet!
Kvinnor har arslet bak hur de än vänder sig.
För att undvika bröstcancer så ska man föda barn, helst flera, och absolut inte använda hormoniella preventivmedel. Men för att undvika livmoderhalscancer så ska man helst förbli oskuld hela livet...

Det bara KAN INTE vara en kvinna som kommit på såna urbota dumma, motsägelsefulla grejer...
Alltså: Gud MÅSTE vara man!

Leksakskatalogen kom... =(

och samma dåliga upplägg som vanligt på den.
Rosa sidor för "flick"saker och blå sidor för "pojk"saker.

Vilken tur att leksaksbranschen hänger med i utvecklingen.... *suck*

Fast det blir ju inte så svårt med julklapparna iaf, både dottern och sonen vill ha saker från de rosa sidorna i år ;-)
Sonen är inne i en period just nu när han ratar alla bilar och "manliga" leksaker för den chockrosa utklädningskjolen, den rosa sopborsten och sin "etniska" docka som han fick i 1-årspresent till sin morfars förfäran.

Blir en rolig julafton tror jag ;-)

Fast jag kanske borde göra som leksaksbranschen (och morfar) vill och tvinga in mina barn i könsroller istället för att visa dem att de äger tillgång till hela världen?
Nja... jag tror jag fortsätter uppfostra en butchig tjej och en bögig kille... (för det är ju så de kommer bli, eller hur?)

Stockholm i mitt hjärta...

Nä, inte precis då!
Har varit där i helgen och hade jättekul med mina systrar, men fy va skönt det är att komma hem igen!
Dalarna i MITT hjärta =)

Det här med att lämna barnen på dagis...

lämnade barnen sent i dag igen...
Idag var det dock inte mitt fel utan "Lottas". Hon vägrade låta dottern klä på sig i fred.
Vem Lotta är har jag inte riktigt klurat ut än, mer än att det finns vissa likheter med Lotta på Bråkmakargatan. Hon är alltså dotterns osynliga kompis...
När de fått av sig ytterkläderna fick jag hugga tag i sonen för att hålla kvar honom så jag skulle hinna säga hej då. Dottern hade redan hunnit in till leksakerna.
Ska det vara så här att lämna?
Ska det inte vara gråt och tandagnisslan (från deras sida) och skuldkänslor från min sida?
eller är det verkligen SÅ skönt att slippa "Dumma mamma" som sonen kallade mej hela morgonen igår... ;-)

Drömde i natt att jag började "blogga"

och nu har jag min egen blogg.
Var min dröm en sanndröm eller en självuppfyllande profetia?