Gud MÅSTE vara man!

det har jag konstaterat idag!

Läste en tråd på ett föräldraforum som handlade om ifall man skulle lära pojkar att sitta eller stå när de kissar. Ett av argumenten emot var att "nån hejd på jämlikhetstänkandet fick det väl vara".
Nu hade ju jag blivit inbillad (eller kanske utbildad?) att det är pga risken för prostatacancer som det är bäst även för män att sitta och kissa...

Och här startade hela min fundering om könet på Gud...
Män kan undvika cancer som är speciellt riktad mot dem bara genom att inte skvätta kiss i hela badrummet!
Kvinnor har arslet bak hur de än vänder sig.
För att undvika bröstcancer så ska man föda barn, helst flera, och absolut inte använda hormoniella preventivmedel. Men för att undvika livmoderhalscancer så ska man helst förbli oskuld hela livet...

Det bara KAN INTE vara en kvinna som kommit på såna urbota dumma, motsägelsefulla grejer...
Alltså: Gud MÅSTE vara man!

Leksakskatalogen kom... =(

och samma dåliga upplägg som vanligt på den.
Rosa sidor för "flick"saker och blå sidor för "pojk"saker.

Vilken tur att leksaksbranschen hänger med i utvecklingen.... *suck*

Fast det blir ju inte så svårt med julklapparna iaf, både dottern och sonen vill ha saker från de rosa sidorna i år ;-)
Sonen är inne i en period just nu när han ratar alla bilar och "manliga" leksaker för den chockrosa utklädningskjolen, den rosa sopborsten och sin "etniska" docka som han fick i 1-årspresent till sin morfars förfäran.

Blir en rolig julafton tror jag ;-)

Fast jag kanske borde göra som leksaksbranschen (och morfar) vill och tvinga in mina barn i könsroller istället för att visa dem att de äger tillgång till hela världen?
Nja... jag tror jag fortsätter uppfostra en butchig tjej och en bögig kille... (för det är ju så de kommer bli, eller hur?)

Stockholm i mitt hjärta...

Nä, inte precis då!
Har varit där i helgen och hade jättekul med mina systrar, men fy va skönt det är att komma hem igen!
Dalarna i MITT hjärta =)

Det här med att lämna barnen på dagis...

lämnade barnen sent i dag igen...
Idag var det dock inte mitt fel utan "Lottas". Hon vägrade låta dottern klä på sig i fred.
Vem Lotta är har jag inte riktigt klurat ut än, mer än att det finns vissa likheter med Lotta på Bråkmakargatan. Hon är alltså dotterns osynliga kompis...
När de fått av sig ytterkläderna fick jag hugga tag i sonen för att hålla kvar honom så jag skulle hinna säga hej då. Dottern hade redan hunnit in till leksakerna.
Ska det vara så här att lämna?
Ska det inte vara gråt och tandagnisslan (från deras sida) och skuldkänslor från min sida?
eller är det verkligen SÅ skönt att slippa "Dumma mamma" som sonen kallade mej hela morgonen igår... ;-)

Drömde i natt att jag började "blogga"

och nu har jag min egen blogg.
Var min dröm en sanndröm eller en självuppfyllande profetia?