Jag är nog allergisk mot försäljare...

Var en sväng på stan idag och letade efter de sista julklapparna. *suck*

Det första som händer är att jag passerar två unga killar som står i ingången till en affär och ska sälja mobilabonnemang.
Jag vänder bort blicken och går snabbt förbi men de ska ju ha kontakt iaf. Jag säger vänligt men bestämt att jag är nöjd med mitt teliaabonnemang och går vidare.

Inne i nästa butik står ett par unga tjejer från en annan firma och försöker sälja sina abonnemang. Samma försök till att ignorera som misslyckas och samma svar igen.

På väg tillbaka till bilen måste jag passera genom den första butiken igen och den här gången på killarnas sida av entrén. De känner igen mej och ska prompt ha kontakt, jag tackar återigen nej men ändå ska de inte ge sig!
När jag passerar ut genom dörren försöker en av dem fortfarande fånga mitt intresse med att erbjuda en gratis mobil.

Så nu undrar jag:
Tillhör det taktiken att försöka nöta ner motståndet eller är jag så förbaskat snygg och läcker så att alla bara måste prata med mej?

Man börjar ju undra lite faktiskt ;-)

"Män gillar telefoner med många knappar,
det får dem att känna sig viktiga"

Jag är trött idag...

Trött, men välmående trots värken i benen.

Igår skulle vi haft finbesök, men hon blev sjuk så vi bjöd över mormor och morfar, och farmor och farfar på luciafirande istället.
Det muttrades lite över att sonen hade lucialinne och rött band i midjan. *hihi*
Men han själv tyckte att han var finast i världen som var lika som storasyster, så det så!

Idag har vi lånat ut barnen till farmor och farfar och så åkte vi till Västerås och fixade julklapparna, så nu har jag bara en liten grej kvar åt den jag är hemlig tomte åt, och så ska vi köpa film och bok på nätet till svägerskan. Annars är vi faktiskt helt färdiga! WOHO!!!

Så nu är det "bara" att städa och julpynta kvar.
Men... Nio dagar kvar, det borde vi fixa även om vilddjuren vill hjälpa till att städa ;-)

Imorgon blir det en "lugn" hemmadag då vi ska städa och greja. Kanske man ska göra nåt julgodis med dottern kanske?

"Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns"

Idag lyste dotterns ögon av livsglädje!

Vi har haft en bra dag idag. (visste jag hur man klipper in bilder skulle det varit en dansande figur här ;-))

Efter luciafirandet i dagmammornas samarbetslokal så packade vi in oss i bilen och åkte till Fjärran Höjder i Gävle.
Barnen har härjat runt i vattnet och lekt, åkt vattenrutschbana "1000" gånger och fascinerats av att man kunde simma ut (det snöade på oss när vi badade ute, mamma!).

DE ÄLSKADE DET!!!
Och jag älskade att få se dem så glada. Se dem njuta så av ett så enkelt nöje som att bada.

Sitter här med tårar rinnande nerför kinderna för jag är så nöjd med att de fick en bra dag. (Ja, jag gråter av allt...)

Jag tror man måste ha tittat in i sina barns ögon och bara sett ångest, smärta och apati för att riktigt förstå vilken gåva deras livsglädje är!

"Hela världen är en rad av underverk,
men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagliga"
(H.C. Andersen)

Vill ni veta nåt nytt?

Det här fick jag veta av gubbstrutten (hm, förlåt, läkaren menar jag), håll i er, det är en stor nyhet:
Det är inte enkelt att vara småbarnsförälder!

Kände bara "Skojar du???" när han sa så.

Hade god lust att hälla en 50-liters gryta med kokande vatten över honom så kunde han få roa sig med att ligga på BRIVA och sen bråka med sjukvården.

Så näe, nån sjukskrivning blev det inte, men piller...
Exakt hur pillrena skulle göra att mina dygn får fler timmar förklarade han aldrig...

Hmm, det var förresten så bra så vi tar den en gång till (och alla ni som växte upp med mej på 70-talet ser framför er hur jag växlar ben):

"Det är inte enkelt att vara småbarnsförälder!"

Dags att sova egentligen...

men jag ska bara "prata av" mej lite.
Har läkartid imorgon då jag ska försöka få en läkare att konstatera det min terapeut sa för 3 månader sen: jag har nog en depression...
Dessutom vill jag få hjälp att få komma till smärtcentret igen så de kan pröva ut medicin på mej, om det finns nåt nytt som kan funka mot fibron...

Har suttit och kollat på sjukvårdsrådgivningens hemsida och jag har 7 av symtomen på depression. Och det har jag haft i minst 4 månader.
Man ska ha 5 symtom i minst 2 veckor för att det ska kunna ställas diagnos tydligen.

Så... Vi får väl se om läkaren håller med, och om han tycker att det är något som man borde göra något åt...
Ska ju till en gammal gubbstrutt som nog skulle passat bättre som fältskärare under någon vinterkrig... *suck*

Jag??? Negativ???
Nää! Nu måste ni ha förväxlat mej med någon annan ;-)

"Det är inte sant att livet är den ena jävla saken efter den andra.
Det är samma jävla sak hela tiden."

Den urskuldrande spädbarnsmamman...

Kan någon förklara för mej varför vi mammor är så duktiga på att väva in en ursäkt när vi berättar om hur vi matar våra spädbarn?
(Nu var det ju ett tag sen mina var spädbarn men, men...)

Var på ett hemförsäljningsparty igår för barnkläder.
I sällskapet fanns 4 kvinnor som jag inte träffat på länge. (de var alla nyblivna förstagångsmammor)
Vi satt och berättade för varandra om våra liv, våra barn och "kvinnliga grejer" (förlossningar och sånt...)

En av kvinnorna hade en 3-månaders son som var hemma med sin pappa och naturligtvis får hon frågan:
- Jaha, så då ammar du inte?
- Jo, svarar hon. Men jag ammade alldeles innan jag åkte så han borde klara sig. (och sen kommer den urskuldrande förklaringen:) Ja, han får ju en liten skvätt ersättning på kvällarna oxå för han är så hungrig då. Men bara en liten skvätt, inte ett helt mål. Så det finns ju hemma om han skulle bli hungrig nu oxå.

På mindre än 2 minuter hade "vi" fått henne att känna sig som en dålig mamma, dels för att hon inte hade sitt barn med sig och dels för att hon inte helammade.
Varför måste en kvinna förklara sig på det här sättet? Varför känner man alltid det behovet?

Jag tillbringade kvällen med att sitta och vända deras självförebråelser till positiva saker. Den som känner mej vet att det eg är så långt ifrån min personlighet som man kan komma ;-)
Men jag blir så trött på mödravården, bvc, socialstyrelsen och alla andra som har med graviditetstiden och spädbarnstiden att göra när jag hör kvinnor ursäkta sig för att de inte har ungen fastklistrad vid bröstet 24/7 hans/hennes första år!
Varför ska en mamma behöva ursäkta sig för att hon går på ett klädparty FÖR BARNKLÄDER(!) utan sitt barn???

Varför ska en nybliven mamma behöva känna skuld för att hon behöver lite tid för sig själv?

Varför har amningen blivit så helig att alla som inte har grädde i överflöd i brösten är sämre mammor?
Fast iofs, det kanske jag ska vara glad över? Då halkade ju jag upp lite på skalan över bra föräldrar eftersom jag kunde sälja 20 liter till neonatala och ändå hade en dotter som var rund som en boll...
Hmm, ja just ja... min mjölk tog ju genvägen via bröstpumpen och en flaska så jag är ju i vilket fall som helst ingen amningsgudinna ;P

Men egentligen: ska det vara så svårt för oss "erfarna" mammor att ge våra nyblivna medsystrar lite gott självförtroende?
Om man istället för att klanka ner (medvetet eller omedvetet) på dem som inte kan/vill/orkar helamma framhäver det positiva med att varva med ersättning (delaktigare pappa tex) så kanske den mamman trivs lite bättre med sig själv, och då faktiskt även blir en ännu bättre mamma eftersom "må bra" och självförtroende är så tätt förbundna.


"En mamma är bara en flicka som råkat bli stor"

Gud, va jag är trött på ytlig jämställdhet!

Den här dagen kommer bli en sån där dag då vårt förhållande ser ut att komma från 50-talet!
Jag tänker nämligen städa, tvätta, diska och allt sånt som har med hushållet att göra. Under tiden kommer min man leka med barnen...

Så eftersom jag tänker sköta hushållet medan han bara roar sig så måste ju jag vara förtryckt idag, eller hur?
Jag kommer ju göra såna där förhatliga kvinnosysslor medan min man bara behöver sitta och bygga lego, gå en promenad och sen pussla med dottern och hennes kompis medan sonen sover...

Men vet ni vad?
I mina ögon så är hushållsarbete just idag semester!
Efter att ha tillbringat 12 dagar med det totala ansvaret för barnen då maken haft jour så går det nog inte att beskriva hur skönt det är att slippa ifrån en dag.

Sen får det vara hur det vill med jämställdheten!
Vi vet ju hur vi vill skapa vår tillvaro, och vad som fungerar hos oss...
Det är därför som jag blir så trött varje gång feministerna börjar tjata om lagstiftning som lösningen på alla jämställdhetsproblem.

För hur ska en lag kunna göra att människor blir jämlika där de verkligen behöver bli det?
Vet inte hur många gånger jag läst trådar på olika föräldraforum där tjejer/kvinnor frågar "hur ofta hjälper era män till hemma?"
Bara tanken på att kalla det hushållsarbete min man gör för att han hjälper mej är så avlägset så det finns bara inte.
Vi är ju vuxna människor som valt att leva ihop. Jag har inte adopterat en hjälplös man som behöver en kvinna som tar hand om honom resten av livet...

Men hur fördelningen ser ut, vem som gör vad, det måste ju varje familj få bestämma själv!
Om det funkar bättre för oss att jag sköter vabbandet, så varför ska inte jag få göra det?
Om det funkar bättre för oss att jag tar 90% av föräldradagarna, varför ska det vara fel???

Jag har en kompis som började jobba när hennes son var 4 månader. Det funkade bäst för henne och hennes sambo. Hade jämlikhetsabsolutisterna fått bestämma så hade det oxå varit fel...
För hon borde ju ha varit hemma 7-8 månader och sen skulle hennes kille varit hemma 7-8 månader... Först DÅ hade det ju varit rättvist... *suck*

Nä, dags för mej att göra mina kvinnliga sysslor...
Undrar just om vi har ett förkläde och ett huckle nånstans så jag kan gå in i 50-talshemmafru-rollen lite bättre? *asg*

"Ingen kvinna har någonsin skjutit sin man medan han diskade"
(George Coone)

Usch, vilken dag =(

Det här skulle bli en så bra dag.
Vaknade med ont i ena foten och trots en lätt massage så gav det sig inte.
Städade lite hemma innan jag åkte ner på stan och köpte decubal till barnen och en julklapp till den maken är hemlig tomte till.
Hämtade upp min bittra kompis (se blogglänkarna) och hennes dotter och åkte sen hem till oss och åt mat.

Hela vändan på stan gjorde foten ont, men inget som var "ovanligt ont".
På eftermiddagen så gjorde vi först julgodis och sen cocosbollar till kvällens fredagsmys och hela tiden ökade värken i foten.
Till slut gjorde den så ont att jag skrek rakt ut om någon snuddade vid den.

Har nu tillbringat hela kvällen med foten i högläge. Smorde först med Zon på eftermiddagen och sen när jag fortfarande hade djävulskt ont på kvällen så blev det värmekudde och heat lotion som tack och lov hjälpte ganska bra.
Nu har jag bara "normalt" ont...

Det här var en jobbig dag.
Värken var fruktansvärd idag, till skillnad från de flesta andra dagar då den är hanterbar men utmattande.

Det som fascinerar mej just nu är att jag har en nära släkting som vet om att jag har fibromyalgi. Han har sett mej i många år när jag har haft ont och sett hur det påverkar mej, mitt humör och min omgivning. Ändå anser han att vi har en bra politik på det här området...

"För alla som fuskar har förstört vårt system..."

Det som gör mej så fundersam då är det faktum att vi har en regering (som han röstade på) som till stor del består av folk som på det ena eller det andra sättet undanhållit pengar från staten:
- Vi har en utrikesminister som inte betalar skatt för sin barnflicka.
- Vi har en finansminister som inte betalat skatt för de barnvakter som han haft åt sina barn.
- Flera av regeringsmedlemmarna har struntat i att betala tv-avgiften.
(För att vara rättvis så har det ju varit minst lika illa på andra sidan: Toblerone-Sahlin och taxi-Ruwaida...)
Men vi har en försäkringskassa som anser att fusket som regeringen uppskattat till skyhöga nivåer max kan ligga på 30% av regeringens gissning!

Så nu undrar jag:
VARFÖR ska jag drabbas av att folk som har multum med pengar fuskar?
Varför ska fk granska mej hårdare för att folk som har min årsinkomst i månadslön fuskar?

Nä, jag tycker allt att Prins John, (förlåt, Reinfeldt heter han ju) och hans kompisar Sir Väs, Sheriffen av Nottingham och Dum-Dum, skulle ordna så att fuskkollandets resurser användes där de verkar behöva användas: I RIKSDAGSHUSET!

Det tror jag skulle ge störst utdelning...

Nä, dags att sluta tjata ut min bitterhet och gå och lägga mej.
(Jag har iaf orkat en bra sak idag: Jag har fixat läkartid! Tyvärr blev det inte den bra läkaren jag hade sist utan en gammal stofil som verkar anse att om det inte är något brutet så kan man heller inte må dåligt...)

Vet inte vad dagens ordspråk borde bli...
Har två jag väljer mellan så vi tar väl bägge:

"I believe the struggle for financial freedom is unfair
I believe the only ones who disagree are millionaires" (Affirmation av Savage Garden)

"Lord, give me strenght and health, I'll steal the rest..."

Bra eller dålig förälder?

På föräldraforumet jag lämnade för ett tag sen förekom ofta diskussioner om hur man borde göra som förälder. Det som förvånade mej mycket var att det alltid ledde till pajkastning om vem som var en bra eller dålig förälder.

Det jag inte kan förstå är hur en åsikt om vad man bör göra automatiskt kan ses som en proklamation om att alla som gör annorlunda är dåliga föräldrar.

För mej är en dålig förälder en förälder som borde bli fråntagen sitt ansvar för sitt barn. Alla vi andra befinner oss ju glidandes fram och tillbaka över hela skalan för hur bra förälder vi är just för dagen.
Alltså, en bra förälder är en som gör sitt bästa för att uppfostra sitt barn så bra som möjligt... (enligt mej...)
En del dagar är man utsövd och orkar alla frågor och trotsigheter. Andra dagar är man trött och orkar inte med på samma sätt.

Samma sak med alla "måsten" och "får absolut inte".
I vissa frågor har man tagit rätt eller fel beslut, som att inte röka när man är gravid.
I andra frågor finns det diskussionsutrymme för vad som är rätt och fel... Hur ofta barnen ska få godis, om man tillämpar skamvrå, osv...

Råkade ut för en sån mycket hetsig diskussion om alkohol(en som fick mej att inse att jag inte mådde bra på blöjsidan längre).
En tjej frågade vad man ansåg om att dricka alkohol i små mängder (ett glas vin, en cider, en öl) när man var ensam med sina barn. Jag svarade att jag tyckte att man inte skulle göra det. Att jag tyckte att det var oansvarigt.
Och plötsligt hade jag iom det anklagat alla som inte höll med för att vara dåliga föräldrar...
Varför har folk så svårt att skilja på åsikt och personangrepp?
Om man anser att en viss sak är dumt att göra, varför måste det innebära att man tycker att alla som gör så borde förlora vårdnaden om sina barn?

Eller hur definiera man "dålig förälder" annars?

Om jag anser att man inte bör röka som förälder, eller dricka alkohol, eller vad det nu kan vara, så anser åtminstone inte jag att de som gör det är dåliga föräldrar. Oansvariga föräldrar kan jag sträcka mej till, men det är ju ändå deras liv, deras barn och deras beslut.
Åsikter får man ju ha, men vem kan säga vem av oss som gör mest rätt eller fel?
Om de tillbringade en dag med mej skulle de säkert hitta flera saker som de inte tycker att man borde göra.

Tittade en kort stund på... (hm... Kan det vara Ekdal programmet kallades, som programledaren?) igår där de diskuterade barnuppfostran.
HJÄLP! va trött jag blev på alla mesighetsförespråkare!
För hela friden, bara för att man inte vill låta barnen bestämma så betyder ju inte det att man piskar ur dem all egen vilja!

Och här har vi ju återigen en sån där "bra/dålig förälder"-grej...
Beroende på vem man lyssnar på och när så är man ju en toppenförälder eller en misshandlarförälder oavsett hur man gör...

Varför bara inte säga:
LYSSNA PÅ ERA BARN! Om de behöver strama tyglar, ge dem det. Om de behöver vara lösa och fria, så ge dem det!
Och var inte så himla rädd för att göra fel. Det är ingen porslinsdocka som du fått ansvaret för. Det är en människa av kött och blod, och med ludd i naveln...

Så tror jag iaf...
(men vi har ett speciellt sparkonto för vilddjurens framtida terapibehov ifall jag har fel ;-))

"I believe your parents did the best job they knew how to do"
(Affirmation av Savage Garden)

Generösa Pampers?

Kom och tänka på den reklam som varit ett tag att om man köper Pampersblöjor så bidrar man till att köpa vaccin till barn i u-länder.
Jag stör mej rätt ordentligt på den reklamen sen jag upptäckte att ett vaccin kostar 44 öre... 44 ÖRE!

http://unicef.pampers.se/

Hur mycket tror ni att Pampers ökar sin försäljning under november och december då de har den här kampanjen??? För att de skänker 44 ÖRE per förpackning!

Här i stan så är Pampers dyrast i alla affärer, tror det var ca 140 kr för en förpackning av andra storleken (typ för nyfödda). Att då skänka 44 öre är att skänka bort 0,31%. 3,1 promille!

Jämför det med att jag hörde att de säljer 10% bättre under den här tiden.
WOW! va generöst det blir då...

Vet ni vad jag gjorde förra året när den här kampanjen var?
Jag räknade hur många blöjpaket jag köpte under november och december, så skänkte jag 1kr/paket till en annan organisation som hjälper barn...

I år har jag inte kommit ihåg att räkna dem (läs: har inte brytt mej...), men om jag sätter in en 100-ring så är jag ju inte snålare än Pampers iaf ;-)

(Behöver jag förklara att jag aldrig köper Pampers? ;-))

Nä, hör ni Pampers! Visa på riktigt att ni bryr er och skänk vinsten från december eller något sånt!
DET vore en donation som skulle göra skillnad ordentligt!

Busy day idag...

Mycket, mycket som ska hinnas...

Har iaf hunnit ringa fk och be om intyget till a-kassan så jag kan komma igång och få några pengar därifrån. om det nu kommer hinna bli några såna dagar istället för vab hela tiden. 10 dagar räcker... jo pyttsan!
Ledsen, Reinfeldt... min barnflicka, Inga Finnes, kunde inte ta barnen den här veckan så jag var tvungen att sköta deras sjukdomar själv...

Och så hann jag ringa Nordea så att vår personliga bankman ska ringa upp. Måste ju fixa nåt nu när deras nya idiotiska säkerhetssystem gör att jag inte kan betala räkningarna om maken har sitt visa med sig *suck*
Lär folk att inte lämna ut alla sina nummer till kreti och pleti istället. Antar att det inte var många som lämnade ifrån sig postgirolapparna till främlingar som ringde på dörren, varför ska det då vara så svårt att få folk att fatta att om man lämnar ifrån sig koder så blir man av med sina pengar???
Har folk verkligen blivit så pass mycket dummare???

NÄHÄ! nu har jag gnällt färdigt, så nu ska jag åka och fixa massa saker innan ungarna ska hämtas om 80 minuter. (barnflickan strejkar ju, eller nja... hon har ju aldrig ens dykt upp...)

"Missar du en timme på morgonen måste du jaga efter den hela dagen"