Den urskuldrande spädbarnsmamman...

Kan någon förklara för mej varför vi mammor är så duktiga på att väva in en ursäkt när vi berättar om hur vi matar våra spädbarn?
(Nu var det ju ett tag sen mina var spädbarn men, men...)

Var på ett hemförsäljningsparty igår för barnkläder.
I sällskapet fanns 4 kvinnor som jag inte träffat på länge. (de var alla nyblivna förstagångsmammor)
Vi satt och berättade för varandra om våra liv, våra barn och "kvinnliga grejer" (förlossningar och sånt...)

En av kvinnorna hade en 3-månaders son som var hemma med sin pappa och naturligtvis får hon frågan:
- Jaha, så då ammar du inte?
- Jo, svarar hon. Men jag ammade alldeles innan jag åkte så han borde klara sig. (och sen kommer den urskuldrande förklaringen:) Ja, han får ju en liten skvätt ersättning på kvällarna oxå för han är så hungrig då. Men bara en liten skvätt, inte ett helt mål. Så det finns ju hemma om han skulle bli hungrig nu oxå.

På mindre än 2 minuter hade "vi" fått henne att känna sig som en dålig mamma, dels för att hon inte hade sitt barn med sig och dels för att hon inte helammade.
Varför måste en kvinna förklara sig på det här sättet? Varför känner man alltid det behovet?

Jag tillbringade kvällen med att sitta och vända deras självförebråelser till positiva saker. Den som känner mej vet att det eg är så långt ifrån min personlighet som man kan komma ;-)
Men jag blir så trött på mödravården, bvc, socialstyrelsen och alla andra som har med graviditetstiden och spädbarnstiden att göra när jag hör kvinnor ursäkta sig för att de inte har ungen fastklistrad vid bröstet 24/7 hans/hennes första år!
Varför ska en mamma behöva ursäkta sig för att hon går på ett klädparty FÖR BARNKLÄDER(!) utan sitt barn???

Varför ska en nybliven mamma behöva känna skuld för att hon behöver lite tid för sig själv?

Varför har amningen blivit så helig att alla som inte har grädde i överflöd i brösten är sämre mammor?
Fast iofs, det kanske jag ska vara glad över? Då halkade ju jag upp lite på skalan över bra föräldrar eftersom jag kunde sälja 20 liter till neonatala och ändå hade en dotter som var rund som en boll...
Hmm, ja just ja... min mjölk tog ju genvägen via bröstpumpen och en flaska så jag är ju i vilket fall som helst ingen amningsgudinna ;P

Men egentligen: ska det vara så svårt för oss "erfarna" mammor att ge våra nyblivna medsystrar lite gott självförtroende?
Om man istället för att klanka ner (medvetet eller omedvetet) på dem som inte kan/vill/orkar helamma framhäver det positiva med att varva med ersättning (delaktigare pappa tex) så kanske den mamman trivs lite bättre med sig själv, och då faktiskt även blir en ännu bättre mamma eftersom "må bra" och självförtroende är så tätt förbundna.


"En mamma är bara en flicka som råkat bli stor"