Smått jobbig kväll i rumphuset :-(

Maken kom hem idag och berättade att en av hans gamla jobbarkompisar troligtvis ligger på BRIVA i Uppsala efter att ha fått kokande vatten/ånga på sig i en arbetsplatsolycka.
Enligt diverse tidningar så har killen brännskador på bröstet, bålen och låren.

NU ramlade polletten ner varför maken varit sur som ättika och irriterad och tvär för att allt som gått honom emot. Och varför jag inte klarar av att gå och lägga mej...
Japp, jag är blond! *suck*

Posttraumatisk stress lider ju ingen av oss av... inte alls :-(

Recept på Saffranslängder utlovat

Så jag ska väl se till att skriva in det här :-)

Grundrecept Saffranbröd
100 gram smör
5 dl mjölk
50 gram jäst
250 gram Kesella
1 gram Saffran (2 påsar)
1,5 dl socker
0,5 tsk salt
1,6 liter vetemjöl

Smält matfettet, blanda det med mjölken och värm till 37 grader.
Smula jästen och häll över degvätskan. Rör om så att det löser sig.
Tillsätt Kesella, saffran, socker, salt och det mesta av mjölet.
Arbeta degen tills den är smidig och låt den jäsa övertäckt i 40 minuter.

Fyllning med Vit choklad (halv sats)
250 gram vit choklad, riven eller hackad i småbitar.
ca 2 dl strösocker
ca 150 gram smör

Fyllning med Mandelmassa (halv sats)
500 gram mandelmassa, grovt riven
ca 150 gram smör

Knåda degen smidig på mjölat bakbord. Dela i mindre bitar och kavla ut.
Bred smör på den 5mm tjocka degen och strö på vald fyllning.
Rulla eller vik ihop och forma till önskad figur. (tex fläta)
Låt jäsa övertäckt på plåt i 40 minuter.
Pensla med ägg och strö över pärlsocker.
Grädda i 200 grader i 30 minuter

Smakar himmelskt gott :-)

Jo, då... Regelbundet är bra *S*

Den här veckan har varit lite körig...
Massor med städning för att få lite adventskänsla.
Vaccindos nr 2 fick barnen i tisdags vilket innebar feber natten till onsdagen. Eftersom jag sov 3 timmar natten till tisdagen (sjukhusångest) och 3 timmar till onsdagen (febriga barn som ville ligga bredvid mamma och sparkas) så var jag rätt slut på onsdagen när vilddjuren var hemma från dagis.
Det var inte vilddjuren!
De höll sånt tempo hela dagen att jag inte ens kollade om de hade feber innan jag lämnade dem på torsdagen. (Innan nån hetsar upp sig så kan jag berätta att jag sa precis som det var till personalen som höll med om att det inte var några problem med det.)

Vi bakade pepparkakor på onsdagen, eller ja... Jag bakade pepparkakor.
Sonen bankade lite på sin degklump, körde ner en figur i den och la den på plåten.
Dottern kavlade ut sin degbit till papperstjocklek, tog ut figurer och försökte lyfta över dem på plåten. Jag fick inte hjälpa till trots att det på 10 utkavlingar blev 3 figurer. *suck*
När halva degen var slut tröttnade bägge två och sprang iväg och tittade på en film istället.
När maken kom hem var degen utbakad och allt färdiggräddat men köket såg ut som ett mindre katastrofområde. Mjöl överallt!
Men han var så glad att slippa vara med under själva stöket så han städade glatt upp och lagade mat medan jag la mej en stund.

Resten av dagarna har ägnats åt städning, handling (ska inte förväxlas med shopping! Shoppa är kul, handla är nödvändigt), bakning av Saffranslängder (recept kommer snart) och mer städning.
Men nu är det julfint i mitt kök och frysen är full med gott. ♥

Maten idag var Ihopslängd kycklingwok.

1kg kycklingfilé
5 dl (2 tetror) kokosmjölk
1 msk röd currypasta
morot i tunna skivor
purjolök (strimlad)
sugar snap peas
majs

Strimla kycklingen tunt och stek i wokpanna i lite olja
Häll på kokosmjölken och rör ut currypastan. Låt koka 5-10 minuter.
Ha i morotsskivorna, purjolöken och ärtskidorna. Låt koka 5-10 minuter.
Häll i majsen och låt allt koka till majsen är varm.
Smaka av med salt (och ev mer currypasta). Servera till ris.

Det här blev verkligen en "slänga ihop-gryta".
Jag har tidigare skivat morötter i mmtjocka skivor med matberedaren och fryst in för att se om det funkade.
Det gjorde det. Jag hade i dem i fryst tillstånd rakt ner i den kokande mjölken. Purjon, ärtskidorna och majsen var oxå frysta. (Morötterna kokade sönder men det smakade gott)
Det är ganska mild smak på den här så de som gillar hetare kan nog ha i upp emot dubbelt av currypasta mot vad jag hade.


"Mot oändligheten och vidare" :-)

Tjuvstart på julpysslet

Nu ikväll har jag äntligen lyckats få till lakritskola.
(Det går ju inte riktigt i stil med viktnedgång men jag ska ju inte äta alltihopa själv *S*)

Här kommer receptet:
Lakritskola
500 g socker
5 dl grädde
5 msk sirap
2 msk flytande glukos
30 g smör
2 lakritsstänger (krossade)

Blanda allt i en stor gryta. Koka på medelvärme (så det blir stora bubblor men inte stormkokar).
Rör ofta så att det inte bränner fast.
När kolan kommit upp i 120 grader är den färdig. Det tar ca 30 minuter.
Häll ut i en form på bakplåtspapper. Skär eller klipp i bitar och rulla in varje bit i papper.

Lakritsstänger hittar man tex hos http://www.essencefabriken.se/
De kostade 24kr/st
Först försökte jag krossa dem i morteln som det stod i ett recept, men det var ett nästintill omöjligt jobb.
Stången i dubbla plastpåsar och sen invikta i en diskhandduk som man använder en hammare och lite aggressioner på funkar mycket bättre ;-)

Hoppsan! Nytt, intressant fenomen ;-)

De senaste kvällarna har jag varit helt slut vid åtta på kvällen så både i går och i onsdag har jag lagt mej (och somnat) före kl22.
Igår morse vaknade jag pigg som en lärka 06.45 vilket kändes helt ok.
Idag vaknade jag kl 04.00 och var klarvaken!

Men jag har fortfarande det "lilla" problemet att man inte kan göra så mycket i köket utan att resten av familjen vaknar så här sitter jag framför datorn och fördriver tiden med att uppdatera mej med världen.
Frukost har jag redan ätit och temuggen börjar snart sina.

Ska skriva inköpslista eftersom jag av ren lathet skjutit på veckans handling och nu får trängas med att barnbidragsshoppare *suck*
Måste köpa en födelsedagspresent till min syster som fyller 30 imorgon.

Gårdagens mat var ett samarbete med mamma :-)

Fläskytterfilégryta
ca 600 gram fläskytterfilé
3 morötter
2 palsternackor
1 stor lök
0,5 dl soya
vatten
2 msk mango chutney
3 dl matgrädde
salt och peppar

Ansa filén och skär den i bitar. Bryn bitarna i lite smör. Salta
Skär morötterna och palsternackan i bitar, löken i klyftor och lägg i dem.
Häll på soya och vatten (så att grytan är halvfull ungefär)
Låt koka tills det är genomkokt.
Blanda i mangochutneyn och grädden, låt koka några minuter och smaka av med salt och peppar.
Servera med potatis eller ris och en grönsallad.
-----

Ikväll blir det nog vad vi kallar Wraps i det här huset så jag ska plocka upp kyckling.

Marinerad kyckling
1 kg kycklingfiléer
ca 3 dl  soya
ca 1 liter olja
ca 2 msk chilipulver

Blanda oljan, soya och chilipulvret. Lägg i kycklingen och låt marinera i minst 2 timmar.
(jag har marinerat den i ett dygn i kylskåp och det blev underbart gott)
Lägg upp i ugnsfast form och sätt in i 200 grader, vänd bitarna efter 10 min och ös bort vätskan så bitarna får torka upp lite. Ugnstek allt som allt i ca 30 min.
Låt svalna och skär upp i tunna skivor.

Wraps
Tortillas
isbergssallad
tomat
gurka
paprika
majs
kycklingskivor
ost
tzatziki

Värm tortillas enligt anvisning på paketet. Lägg på av grönsaker, kyckling och ost. Toppa med tzatziki.
Beroende på barnens humör så serverar jag ibland ris till. (för mättnaden)

Smaklig måltid :-)

Så var en vecka slut...

Sitter här i mitt stökiga kök och funderar över tillvaron.
Jag har haft hela min familj här idag: mormor och morfar, mamma och pappa, bror med fru och dotter, syster med 3-månadersson, sladdsyster med pojkvän, och en moster på långväga besök.
Allt som allt har vi varit 12 vuxna och 4 barn i huset och det blir trångt!
Vi åt marinerad kotlettrad och rostade rotfrukter (recept nedan) till lunch, och sen bjöd morföräldrarna på Kinamat på kvällen.
Har precis suttit och fyllt i dagens ätande på viktklubb.se och helt överraskande så ligger jag riktigt bra till.

Men det stör mej att mormor ska försöka tjata i mej kakor och tårta.
Jag tog en liten bit, varför räcker inte det?
Varför MÅSTE jag ta en av varje sort och flera tårtbitar?
*suck*
Jaja... nog om det...

Dagens recept:
Skär upp kotlettraden i cmtjocka skivor, skär bort allt fett.
Marinera i 1 timme i Santa Marias Pineapple Glaze.
Stek i panna eller i ugnen tills den är genomstekt och har fått lite färg. (pga sockret i glazen kan det bränna fast så vänd ofta)

Ugnsrostade rotfrukter:
Skala potatis, morot och palsternacka. Skär potatisen i klyftor och moroten och palsternackan i bitar.
Lägg i en långpanna (smord eller med bakplåtspapper), spreja med olja och strö över flingsalt och rosmarin eller timjan.
Sätt in i 225 grader, rosta i 45-60 minuter, vänd runt på rotfrukterna 3-4 gånger under tiden.

Creme fraiche-sås:
blanda 1 påse Grekisk salladsdressing (grön från Knorr) med 2 dl creme fraiche.

Smaklig måltid :-)

Mamma är lik sin mamma...

Jag har städat hela dagen och under en av vändorna framför spegeln inser jag att jag har precis likadana rynkor runt ögonen som min mamma.
Det fick mej att börja fundera över mor-dotterrelationer.

Jag har en grymt bra relation med min mamma, hon är min vän, min sjukvårdsrådgivning, mitt skyddsnät och hela familjens nav.
Den första jag kontaktade när vi var på väg till sjukhus med barnen var henne.
Så här efteråt känns den kylskåpsmagnet jag köpte till henne 10 dagar innan olyckan ganska ödesbestämd. På den stod nämligen:
"När något krisar, RING MAMMA"
Hur hon orkar allt hon gör för hela familjen, det förstår jag inte.

Hur kommer det bli den dagen som hon inte kommer finnas tillgänglig att rådfråga?
Kommer jag kunna fylla samma roll för mina barn som hon har gjort för mej?
Kommer deras första impuls i en krissituation vara att ringa mamma, alltså mej?
Jag hoppas det.
Jag hoppas att de alltid kommer veta att jag finns där för dem på det sättet som jag alltid har vetat att min mamma finns där för mej och mina syskon.

Jag älskar dej, mamma. Jag hoppas att du vet det ♥

Jupp, nytt liv var det...

Mitt nya liv går lite sådär ;-)
Jag är tillbaka till mina nyttiga frukostar (fil och musli) men det har blivit lite si och så med luncherna...

I tisdags var jag och tog svinvaccinet och det hade vissa bieffekter. Armen gör grymt ont och jag är ännu tröttare än vanligt (hur nu det kan vara möjligt?). Igår försvann dagen i ett migränanfall :-(

Idag skulle jag till tandläkaren men nej...
Huvudvärk idag med... Det ska tydligen INTE vara en bieffekt på sprutan men det tror faktiskt jag att det är.
Hoppas innerligt att morgondagen blir utan huvudvärk för jag MÅSTE städa.
Vi ska fira mina morföräldrars 75- och 80-årsdagar här på söndag så det är lite att göra innan dess.

Det har efterfrågats recept så här kommer det på dagens fiskgratäng.
Tyvärr är jag en sån som lagar mat på en höft och tar det som råkar finnas hemma, men jag får väl försöka ;-)

Fiskgratäng med variation
400g fisk (idag blev det Hoki, ibland blir det hälften vit fisk och hälften lax)
2 dl creme fraiche
2,5 dl grädde
1-2 dl chilisås
citronpeppar, salt och dill

Lägg fisken i en gratängform, ha på salt och citronpeppar. (Om man har olika fisksorter så bör man dela dem i småbitar och blanda)
Blanda ihop cf, grädde och chilisås, häll det över fisken.
(Här beror det på hur fet gratäng man vill ha och vad man har hemma. Man kan ha bara creme fraiche, eller bara grädde och den fetthalt som man brukar använda)
Strö dill över kladdet (som ska täcka fisken)
Grädda i 200grader tills det kokar ordentligt i gratängen. Har man skurit fisken i småbitar eller ha tinat den innan så tar det ca 30 minuter, ett fruset block tar ca 50 minuter.

Servera med kokt potatis, ärtor och rivna morötter.
Bon appetit :-)

Idag börjar mitt nya liv

Vilken total kliché! *S*

Men allvarligt talat, nu ska här bli lite mer ordning på torpet!
Jag ska sköta det här med mattider bättre.
Jag ska motionera regelbundet (och med det menar jag inte 1 gång om året *L*), gärna varje morgon.
Jag ska äta mer frukt och grönsaker.
För att få hjälp med det här har jag gått med i viktklubb.se

Så bloggen kommer nog att ändra karaktär lite grann.
Mer matprat om vad som serveras här hemma...

Idag blir det Ceasarsallad till lunch och en fläskfilégryta till kvällsmat.

Min Ceasarsallad innehåller:
isbergssallad, morot som strimlats ner med potatisskalaren, tomat, ostkuber, krutonger, marinerad och grillad kyckling.
Det blir supergott och jag inbillar mej att det är nyttigt. Ska bli intressant att se var viktklubbens program tycker om näringsfördelningen ;-)

Men nu är det dags att sätta igång med dagens aktiviteter: städa, tvätta och efter lunch iväg med dottern till läkaren för hennes förkylningsastma.

"Optimisten tror att den värld vi lever i är den bästa möjliga,
pessismisten fruktar att det är sant."

För dej, farmor

Bröstcancerfonden - Digitala Rosa Bandet 2009


Jag älskar dej
Vila i frid ♥

Jag kan inte sova =(

Man ska inte gå och lägga sig när man är hungrig, det är ett som är säkert.
Sen hjälper det inte precis till att huvudet är fullt av tusen tankar på allt och inget.

Det här har jag hunnit sen jag gick och la mej:
- planera veckans måltider
- tänka ut en plan för att strukturera upp min tillvaro
- komma på 5 möjliga arbeten, varav 4 som är omöjliga utan minst 3 timmars pendling varje dag (den 5:e kräver en helt annan utbildning än vad jag har)
- trösta bägge barnen i deras sängar
- kramas med dotter som kom springande till vår säng
- bära tillbaka dotter (våningssäng är MYCKET opraktiskt i det läget...)
- trösta son som vaknade av att jag bar tillbaka dotter.
- komma på 3 olika film- eller bokidéer
- fundera kring mina fb-kontakter och hur jag interagerar med dem (eller avsaknaden av interaktion)
Och säkert en hel del till som jag glömt nu...

För den som bor i en stad med ett universitetssjukhus har jag 3 förslag på möjliga firmor att starta på eller alldeles bredvid sjukhuset. Fast helst skulle man ha alltihopa på ett och samma ställe...
1. ett internetkafé
2. en tvättomat (heter det så?)
3. en restaurang/fik som serverar bra mat till hyggliga priser hela dagen. Gärna "Dagens" både till lunch och middag (två olika alltså)

För det var vad vi saknade när barnen låg på BRIVA...
Det fanns en jättebra restaurang/pizzeria alldeles i närheten, men de hade bara "dagens" till lunch, och av nån konstig anledning är pizza inte gott när man redan ätit det 3 gånger den veckan ;-)

Klockan är nu halv 4 ny tid och jag är inte det minsta trött. *gäspar stort*
Eller rättare sagt, jag är så uppe i varv att det bara inte skulle gå att somna även om kroppen skulle komma på att jag är trött.

Tänk om man skulle sätta på en kanna te och skriva ner den där matsedeln jag kom fram till...
Tråkigt bara att huset inte är större, det hade känt bra om man tex hade kunnat bakat eller så när man ändå är vaken...
Men men... det får bli ämnet för ett annat blogginlägg :-)

"Tråkmånsar kan delas in i två kategorier:
de som har sitt samtalsämne och de som inte behöver något"
A. A. Milne

Hur många klick behövs för att nå Nirvana?

På Dagens hemsida så kan man efter att ha läst en artikel välja att svara på vad man känner.
Alternativen är:
Arg
Ledsen
Förvånad
Glad
Upplyst

Många gånger när jag läser en artikel blir jag fundersam över vad de egentligen är ute efter med dessa alternativ.
Som denna:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=186982
Jag får ingen speciell känsla för den, så jag klickar i Upplyst.
Men då kommer ju genast följdfrågan för en gammal religionsstuderande:
Hur många klick behövs för att nå Nirvana?
Eller blir man nästa Buddha om man klickar tillräckligt ofta?

Mycke' funderingar blir det... ;-)

"De flesta människor har i alla fall någon slags tro,
åtminstone vet de vilken de ska hålla sig borta ifrån."
John Erskine

Jag tränar för mitt nästa jobb: FNs generalsekreterare

Åtminstone så känns det så många dagar.
En trotsig dotter och en obstinat son gör allt för att driva varandra och mej till vansinne. (deras far får sina slängar han oxå men han är hemma några färre timmar om dagen med dem...)

Så nu har jag klurat ut varför FN inte lyckas i mellanöstern: Det är män som styr FN och de har inte lärt sig medlingens svåra konst på sina barn.
Skulle man tillsätta en mamma som varit föräldraledig i några år som generalsekreterare och skicka henne och en grupp andra mammor så skulle problemen vara lösta på ett ögonblick.
Då skulle ledarna för länderna få sitta en stund på varsin skämspall och tänka över vad de gjort.
Sen skulle de få kramas och säga förlåt och så skulle allt vara bra.
ett tag iaf ;-)

Men, trots att det påstås att "kvinnans list övergår mannens förstånd" så tror jag att det dröjer länge innan kostymherrarna oxå inser det här ;-)
(undrar om det beror på dinglet som de saknar den logiska förmågan, eller om det är slipsen som stryper syretillförseln? :P )
Nä, dags för sängen så man orkar hantera morgondagens bråk.

"Oavsett hur vacker strategin än är bör man då och då se till resultatet"
Winston Churchill

Man ska inte blogga när man är arg

tror jag iaf, men nu är det svårt att låta bli.

Vad är det som driver en del människor att hålla koll på andra via nätet och sen rapportera om det till såna de tycker är berörda?
Är inte nätet öppet och fritt för alla att använda sig av på valfritt sätt?
Så att alla kan söka reda på den information de känner passar utan mellanhänder och snokande "hjälpredor"?

Men, men, skvallerkärringar har väl funnits i alla tider och med min bakgrund i Pingstkyrkan så är jag väl bekant med detta fenomen...
Det är skönt när det finns de som håller ordning på en så att man blir påmind om de där sakerna man aldrig gjort... typ...
Och som genast kan rapportera vidare om man skulle säga nåt som kan tolkas elakt mot någon enskild...

Varför inte ta det direkt med mej om du har några problem med vad jag skriver?
Varför vända dej till andra om det?
Du vet ju vem jag är så hör av dej...
Om du nu är vuxen nog att stå för vad du tycker...

Vi ska väl ha ett citat oxå på slutet?
"Skvallerbytta, bing, bång
går i alla gårdar..."

Delad mailadress skyddar mot otrohet?

Det är tydligen vanligt bland amerikanska par att ha en gemensam mailadress för att inte lockas av otrohet på nätet.

Jag måste bara undra hur blond (och blåst) man måste vara för att verkligen tro att det är nåt skydd???
Om min man och jag skulle ha en gemensam adress (vilket vi eg. nästan har eftersom vi vet koderna till varandras) så betyder ju inte det att jag inte kan regga en hotmail till...
Pinglan Snyggsson kan ju ha en helt okänd adress för sin make och ragga runt på nätet hur som helst.

Varför är det så många som försöker att styra sig själva och varandra med såna här enkla lösningar?
För egentligen är de ju inge' smartare än Anka-tanten som tror att ett blow job om dagen håller maken trogen...

Vart tog tilliten vägen?
Vart tog respekten för varandra vägen?
Vart tog ärlighet och omtanke vägen?

Istället för att skaffa gemensam mail så borde de ju satsa på att lära känna sig själva.
Lära sig lita på sig själva, lära sig vårda sin relation och framför allt:
lära sig att säga nej till sig själva!

"Äktenskapet är en fantastisk uppfinning som tillåter två människor att dela bekymmer de inte hade tidigare."
Karl Farkas

Idag såg jag en mamma som inte älskar sina barn...

Jag kan inte tolka det faktum att hon körde bil med 4 ickebältade barn på något annat sätt.
Hur man kan vara så förbaskat dum i huvudet är en gåta för mej.
*morrar idag med*

Dagens inlägg var egentligen menat att handla om helgens aktiviteter, så vi rör oss väl ditåt och försöker glömma all världens puckon...

Jag har fastnat i kvinnofällan ;-)
Jag har ägnat ganska mycket tid den här sommaren åt att sköta barn och markservicen här hemma medan maken har ägnat sig åt diverse projekt.
Nu i helgen så tömde han mina morföräldrars oljetank.

Jag skulle definitivt INTE hellre gjort det än att ta hand om vilddjuren så egentligen finns det ju ingen anledning att klaga.
Men...

Så kommer den där lilla tanken att "Jag får ju aldrig" eller "Varför är det alltid jag?"
Jo, för att det går snabbare när han gör det.
För att han kan medan jag skulle vara tvungen att klura och lära mej.
För att jag vill ha det gjort ordentligt.
För att jag inte har nåt intresse av att göra de projekten.

Men det känns ändå lite surt att vi prioriterar såna projekt som är roligare för honom än för mej.
Och samtidigt så vill jag ha ett uthus, jag vill ha ett badrum, jag vill ha en fungerande bil, jag vill att mina morföräldrar ska få hjälp, o.s.v.
Och jag vill inte ordna dessa saker själv.

Nä, om man skulle ta och köra en tvätt till och kanske tömma diskmaskinen innan man sätter igång med studierna. ;-)

"Det råder ingen tvekan om att alla kvinnor är galna; det är bara en fråga om i vilken grad"
W.C. Fields (vänligen notera initialerna *S*)

En 12 åring dog när hon födde barn...

En 12-åring i Jemen dog när hon födde barn läser jag i Dagen (den kristna dagstidningen).
Artikeln förklarar att flickor gifts bort tidigt (läs: säljs av fattiga föräldrar).

Men det som upprör mej mest är faktiskt inte artikeln utan de som har läst den och lämnat en rapport om sin känsla.
10% är GLADA???
Det är då inte konstigt att jag är bitter på kristna när de envisas med att bevisa att de är idioter... *morrar*

Feminist? Javisst!

Har ägnat morgonen åt att försöka diskutera skillnader mellan män och kvinnor med kvinnliga antifeminister. *suck*
Men problemet är att de har svårt att tala om vad i den stora skillnaden består.
Förutom den rent fysiska biten: med eller utan dingel...

Varför inte bara se oss som individer som är en sammansättning av gener, uppfostran och personlighet?

Och apropå det...
I och med dagisstarten så fick vi ett papper om att förskolan ska jobba jämställdhet.
Det låter ju superbra, men redan på det pappret kryper det in små gammalmodiga idéer:
"Flickors och pojkars leksaker och aktiviteter skall värderas lika högt"

Jaha?
Hur var det nu med att vi inte skulle begränsa dem med stereotypa könsroller?
Om man samtidigt talar om att det finns saker som är flickleksaker eller pojkleksaker så har man ju bekräftat och cementerat könsrollerna.

Att sen personalen på dagis, som alltså ska lära mina barn att vara mer jämställda, inte förstår att den röda koftan är sonens och den grå fleecetröjan är dottern, det gör mej bara full i skratt.

Jag tycker iaf att jag lyckats rätt bra med barnen när ingen av dem tycker att det är det minsta lilla konstigt att sonen tar på sig prinsesskjolen och glitterskor.
Och sen lägger sig ner på golvet och leker med sina bilar *S*

Men lär gärna mina barn lite mer om jämlikhet och att alla barn får leka med alla saker ;-)

"Man brukar kalla mej feminist så fort jag uttrycker åsikter som skiljer mej från en dörrmatta eller en prostituerad" Rebecca West

Det har blivit höst...

I normala fall skulle det faktum att sommaren är slut leda till en ganska nedstämd rumpkulla, men i år njuter jag! =)
Jag njuter av att promenera iväg till dagiset med barnen på morgonen, jag njuter av kylan i luften (trots att den ökar min värk), jag njuter av att jag just nu sitter i mitt dunkla kök omgiven av tända ljus.

Livet känns bra helt enkelt =)

Jag sitter och försöker klura ut vad jag och vilddjuren ska göra imorgon.
Maken ska spika papptak på uthuset.
Baka skulle vara rätt kul, man kanske tom skulle ge sig på att göra pizza till kvällsmat?
Och glass måste vi göra för dottern var inte glad idag när hon kom på att vi inte hade haft fredagsmys...
Hon är bestämd av sig, den lilla madamen! Och kräver att rutiner följs... *S*
Fast jag tror nästan att sonen är snäppet envisare ;-)

Ja, ja... Nu kallar fiskarna på mej ;-)
"Att tala förstånd med en tvååring är ungefär lika meningsfyllt som att byta plats på Titanic"

Jag har skaffat en ny hobby

Jag har skaffat ett cyberakvarium *S*

För jag hade ju inget att göra sen innan... eller nåt sånt...

Men det är ganska kul att se hur mitt akvarium på facebook blir smutsigt och måste göras rent, och att fiskarna blir hungriga och måste matas, och sen växer de och då kan man sälja dem och få pengar att köpa dekorationer, plantor och nya fiskägg.

Men världens I-landsproblem uppstod idag. Fiskarna växer i ett förbestämt antal timmar, sen bör man sälja dem. Jag var smart igår kväll (natt) när jag undvek att köpa de som växer i 4 timmar, och skulle vara färdiga vid 03,30.
Men istället köpte jag dem som växer i 24 timmar...
För det är ju så skoj att veta att man behöver vara uppe till samma tid ikväll oxå *suckar*

Ja ja... är huvudet dumt får kroppen lida ;-)
(det får nog bli dagens ordspråk/citat)

Jag såg en ambulans igår

och för första gången sen olyckan så fick jag inte en stor klump i magen.
Så jippie, det går framåt ;-)

Tänk hur mysko hjärnan och kroppen fungerar.
Så djupt ner har jag begravt mina känslor och mina reaktioner att det har tagit nästan 14 månader att bearbeta att vi åkte ambulans.

Min reaktion på helikopterfärden kom förresten här mitt i sommaren.
Jag läste en bok där huvudpersonen skulle åka helikopter och det var en mycket verklighetstrogen beskrivning författaren gjort.
Plötsligt så kom min kropps reaktion med höjdrädsla och svindel.
Jag låg i sängen och riktigt kände hur det hade känts när vi lyfte och allt sånt.

Min terapeut har flera gånger sagt att kroppen är smart. Den släpper bara fram så mycket som man orkar med att bearbeta.
Jag försöker tro på det, men bara att skriva om det nu gör mej alldeles darrig och får mej att vilja krypa ihop i fosterställning och bara glömma allt.

Att jag har släktingar som är irriterade på mej för att olyckan har påverkat mej så djupt hjälper inte heller.
Men tydligen är det jag som är den egoistiska...

Men jag har underbara vänner ♥
Ni ska ha all cred för att ni burit mej sen olyckan.
Ni har funnits där för mej tidiga mornar och sena kvällar (nätter) när jag behövt nån att luta mej mot en stund.
Om ni bara visste hur mycket ni betyder för mej.
Både ni som jag träffat IRL, och ni som (än så länge ;-)) bara är ett nick eller namn på min bildskärm.

"Vänner är Guds sätt att be om ursäkt för släktingar"

Vila får man göra

när man fått en enrummare på 2 kvadrat 6 fot under ;-)

Jag är förbaskat trött idag.
Tänk om jag kunde lära mej att ta min medicin lite tidigare på kvällen så jag kunde somna tidigare och inte vara så trött på dagarna?

Men men...
Det är en ny dag imorgon, påstås det iaf.
Ibland undrar man ju om man fastnat i "Måndag hela veckan" ;-)

Natt och gott, världen. Vi syns imorrn ;-)

Går relationsproblem i arv?

Det är min stora fundering i natt.

I min släkt så har syskonbråk i vuxen ålder varit en del av tillvaron i 3 generationer i rad fick jag veta idag.

Vad beror det på?
Är det personlighetstyper som går i arv? Är det något i uppfostran av syskonen som gör det? Är det för att man aldrig lärt sig att prata som vuxna med varandra?

Vad beror det på???
Och hur ska man kunna lösa problemen och gå vidare?

Dagens citat kan tolkas som elakt om man är på sånt humör (vilket jag inte är...)

"Att alla ska vara som bröder är en dröm de har som inte har några bröder"

En lång sommar är över...

Inskolningen på dagis har börjat och jag ser fram emot Socialantropologistudier i höst.
Jag har massor som måste göras, en del energi, men inte inspiration för att göra rätt saker :-/

Och min terapeut har gjort slut med mej =(
Hon ska plugga hon med, egoistiska människan ;-)

Men, jag har haft en bra sommar. Jag har gått ner nästan 10 kg och minst en storlek. Jag har fått rutiner och en del struktur på tillvaron.
Nu ska jag bara klura ut hur jag ska gå vidare, komma igång med promenader igen tex.

Men just nu är det dags att fixa fika till mina byggare. (Min man och hans far bygger uthus)

"Börja dagen med ett leende så har du det avklarat"

Har sytt en brudklänning till dottern

Massor med sol blir det =)

Nä, jag är inte så duktig på att blogga nu för tiden.
(Inga kommentarer nu, bittra morsan... Jag vet väl att du tänker "nu för tiden?" *lipar*)

Barnen och jag har tillbringat flera dagar utomhus nu. Ja, nätterna har vi sovit inomhus ;-)
Men annars så har vi varit ute nästan hela dagarna.
Poolen dottern fick av mormor och morfar i födelsedagspresent har redan använts flitigt. Och badkläderna med solskyddsfaktor 50...
Så jag har en liten föraning om hur sommaren kommer se ut...
Bad för barnen och ogräsrensning för mej. Jag hatar nämligen att vara stilla i solen.
Och bada på det sättet som barnen trivs med? Nä, då solar jag hellre *S*

Det blir en fullpackad vecka iaf.
Imorgon ska jag försöka hinna sy gardiner till tältet vi ska ha som solskydd åt barnen i sommar. De får ju inte vara i solen utan solskydd eller kläder så vi ska försöka få till ordentlig skugga på gården.
På tisdag ska jag och dottern till Akademiska för att träffa läkaren som har hand om vården av hennes brännskadeärr.
På onsdag så släpper jag först av barnen hos dagmamman och sen tar jag tåget till Stockholm. På kvällen ska jag först göra ett besök hos min lilla älskade rymling och sen ska jag sova hos en vän.
På torsdagen blir det lite shopping i fjollträsk och sen tågresa hem.
På fredag är barnens sista dag hos dagmamman, sen är det sommarlov. =)
(Hur jag ska överleva sommaren är en helt annan fråga som vi tar en annan dag)

Var köper man träfärgad färg med ådring?

För jag har ju sett på julafton att det finns schackrutig färg...
Då kan det ju inte vara så otroligt att det ska finnas färg i ek med ådring. ;-)

Fanns det så skulle min käre make bli nöjd...
Vi har kommit till det läget i ombyggnaden till badrum att vi måste bestämma färg på dörrar, dörrkarmar och dörrfoder. Eftersom de är mörkt bruna och dalablå idag (hiskeliga färgkombinationer *blä*) så tycker min man att det ska vara nån mörkare färg på dem. Jag vill ha vitt eller göra ren dörrarna så de blir den naturliga färgen...

Man borde ju kunna hitta nåt på nätet?
Eller vad tror ni? ;-)
www.disney.se/färgprov/ekådring
ska man pröva det kanske? *S*

Nä, det får väl bli gammaldags hederligt arbete.
Fast det får nog bli makens jobb det oxå ;-)

"Skjut inte upp till imorgon nåt som din man kan göra idag"

Jag ska erkänna en sak...

Jag har fördomar!

Speciellt mot såna som menar de men skriver dem. Som förmodligen säger "dom" och sen inte har förstått att det inte automatiskt blir dem i skrift.

Eller som gör konstiga böjningar av verb när de skriver, tex skriver "rökat" när de menar rökt.

Eller som läser en tråd på ett forum och sen inte förstår vad som menas för att man inte läst ordentligt men ändå svarar. *suck*
Jag tycker att det pekar på att det är en outbildad person som skrivit det hela. (läs: tjej som fått barn innan 18-årsdagen...)

För själv är jag perfekt ;-)
Nå ja... jag har åtminstone inte strypt min mormor idag.
TROTS att hon sprang runt fötterna på mej och var i vägen när jag skulle fixa maten.
TROTS att hon envisas med att diska med disktrasan *BLÄ*
TROTS att hon envisas med att ifrågasätta allt jag gör.

Jag vet att hon inte menar det på ett elakt eller irriterande sätt utan att hon vill hjälpa till, men AAAHHH!!! va hon går mej på nerverna!

Lugn och fin nu ;-)

Häxan i Hans och Greta är nog lite baktalad...

Tänk, hon bygger upp ett fint hus på en fin plats som hon säkert valt för att få vara ifred.
Dit kommer två snorungar som börjar ha sönder hennes hus!
Och vadå, utslängda av föräldrarna? De hade säkert rymt för att de inte fick det senaste Wii-spelet på direkten...

Hon erbjuder dem mat istället men då slänger de in henne i ugnen!
Sen springer de hem till de oroliga föräldrarna och berättar en rövarhistoria för att klara sig undan straff...

NÄ-E! Jag är varken cynisk, negativ eller anti-ungdomar. ;-)

Däremot är jag tydligen överfeministisk för att jag inte tycker att en pappa är DUKTIG för att han väljer att gå till öppna förskolan med sin dotter när han är föräldraledig...
Ursäkta, men jag fick ingen applåd för att jag gick dit en gång med dottern (och dog av tristess). Så varför ska en pappa ha det bara för att han har dingel mellan benen?

Men det jag borde få en applåd för är att jag kopplade loss släpvagnen från bilen alldeles på egen hand, trots att jag aldrig gjort det förut och trots att min pappa (som äger släpvagnen) var på baksidan med mina barn.
Eller... Kanske inte?
Ska tänkande människor verkligen ha applåder för att man gör något nytt och för att det förväntas av en att man kan eller inte kan pga dingel mellan benen?

Varför ses det som självklart tex att en mamma klarar sig hemma med en nyfödd och ett äldre barn, men hela släktens kvinnor automatiskt erbjuder sig att komma och hjälpa till för att samma mamma tänker lämna pappan ensam med barnen i en timme?
När hon har varit ensam med barnen i 9 timmar medan han jobbade...

Nä, det är mycket här i världen som jag inte förstår...
Så antingen beror det på att jag saknar dingel, eller så har jag fått ludd i öronen.

"Han må ha hår på bröstet,
men du...
Det har Lassie oxå"
Cole Porter

Jag vill ha en hammock!

Det är 20 grader på vår baksida, solen håller sakta på att sjunka ner bakom trädtopparna och fåglarna kvittrar.
Barn ligger i sina sängar och sover med största sannolikhet inom några minuter.
Så nu hade det varit perfekt att ha en hammock som maken och jag hade kunnat krypa upp i och sitta där sida vid sida som det strävsamma gamla par vi är och njuta av lugnet...

Men vi har ingen hammock!
Vi har hårda pinnstolsliknande utemöbler som är bra när man ska äta men inte när man ska mysa =(

Vilket i-landsproblem va?
Har man inga större problem än hårda utemöbler så kanske man inte ska klaga så mycket? ;-)

Jag tror jag ska göra lite te och släpa med min man, bort från den andra datorn och ut på baksidan...
Vi får väl sitta på trappen och trängas :-)

"Tv:n är en uppfinning som gör det möjligt att bli underhållen i hemmet av människor man inte skulle vilja ha hemma"

Får man skylla på Gud?

Har börjat inse att mina äldre släktingars sätt att svara kanske inte var så dumt...
Dottern har nämligen börjat lite smått med alla dessa "Varför"-frågor.
Och som den optimist jag är *harkel och fniss* så ser jag inte alls framför mej en lång radda med frågor som kommer sluta med att jag går upp i limningen...

- Mamma, varför är himlen blå?
- Jo, du förstår, det beror på *lång invecklad förklaring om vattenmolekyler och solljus*...
- Men mamma, vem har bestämt att det ska vara så?

Det är här mina problem kommer in.
Ska jag säga "det har Gud bestämt"? Tror jag att det är så? Vill jag lära mina barn att det är så?
Ska jag säga att det bara blev så när alla sakerna valde sina platser? Vad säger man till barn egentligen?

När jag växte upp så var det ju så himla enkelt för de som svarade på mina frågor. Det var Gud som hade bestämt så, det var Gud som hade skapat allt, punkt slut.
Inget att diskutera lixom...

Nu sitter jag här några årtionden senare och försöker klura ut vad jag vill ge mina barn för världsbild...
Vad vill jag ska vara deras "axis mundi"?
Vad ska vara deras krok i universum som de hänger upp sin tillvaro på?

Vad är min krok i universum nu?
Det tål att tänkas på...

"Vi kan tro på det vi väljer,
men vi är ansvariga för det vi väljer att tro."
John Henry Newman

Något tänkvärt...

Följande kommer från boken "Det är aldrig kört" av Kristina Reftel.
Det får bli hela dagens inlägg. Läs och begrunda.

Jag är tacksam...

- för att jag måste städa efter en fest,
det betyder att jag har vänner.

- för skatterna jag betalar,
det betyder att jag har ett jobb.

- för att kläderna är lite trånga,
det betyder att jag har mat på bordet.

- för att gräsmattan måste klippas, fönstrena tvättas och hängrännorna rensas,
det innebär att jag har ett eget hem.

- för skuggan som bevakar mitt arbete,
det betyder att jag är ute i solen.

- för alla klagomål på politiker,
det betyder att vi har yttrandefrihet.

- för att parkeringsplatsen är längst bort,
det betyder att jag har råd att ha bil.

- för min höga elräkning,
det betyder att jag har det varmt och ljust.

- för att kvinnan bredvid mej sjunger falskt,
det betyder att jag kan höra.

- för tvätthögen på bordet,
det betyder att jag har kläder att ta på mej.

- för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen,
det betyder att jag har kunnat arbeta hårt.

- för väckarklockan som ringer på morgonen,
det innebär att jag får leva en dag till!

Nu var det några dagar sen igen...

Påskhelgen har varit busy, för att vara så där internationell av sig ;-)

Jag har haft en liten nedgång igen och hoppas på en lösning under veckan på ett av mina stora bekymmer.

Var till terapeuten idag och fick lite redskap/verktyg för att hantera min ångest och oro. Jag ville verkligen inte dit men det var en väldigt bra gång (som de ofta är när jag inte vill).

Åkte till Biblioteket sen och lånade studielitteratur.
Hittade en bok där med en mycket märklig titel:
"Saker jag undrar över"
Den stod på hyllan för Samhällskunskap, alltså inte en barnbok, och var ca 2 cm tjock.
Min fundering då blir hur mycket de har ansträngt sig när de gjorde boken om de inte kunde komma på fler saker än så som de undrar över...
Det JAG undrar över skulle lugnt kunna fylla åtminstone en hel bokhylla.
Betyder det att bokens författare är smartare än mej, eller är jag mer filosofiskt lagd än författaren?

Nu ska jag ta itu med min tillvaro istället för att sitta här och fundera!
Jag har fått i hemläxa att göra ett schema.
Så nu ska här struktureras upp så det blir nån ordning på torpet!

"Lycka är när din tandläkare säger att det inte kommer göra ont,
och sen råkar sätta handen på borren"

Jag var otrogen i natt...

Japp, jag var otrogen med en gammal killkompis när jag hade barnen med mej.
Och min mamma verkade tycka att det var ganska ok.
Hon undrade om han inte skulle sova över...

Så där ja... hur många är chockade nu?
Det var en dröm =)

Jag drömmer så mycket knepigt nu för tiden. Jag har nog varit kär i och/eller otrogen med varenda kille jag umgicks med i tonåren nu, i drömmar alltså. ;-)
Antingen så är det biverkningar av medicinen, eller så längtar jag verkligen efter att vara kär...

För efter 7 år tillsammans så pirrar det inte så mycket i magen längre.
Tänk om man kunde ta och dra iväg bara vi två i en vecka eller så. Bara vara tillsammans och sola, bada och njuta av tillvaron.
Det saknas sånt i vårt liv nu =(

Men nu är det påsk iaf.
4 lediga dagar...
Igår gick jag runt med barnen på gatan så de fick gå påskkärring. Upptäckte ett par saker...
- Folk tycker att det är så trevligt med påskkärringar, men de har inte köpt hem godis på skärtorsdagen...
- Sonen tyckte att det intressantaste var att ringa på och sen öppna dörrarna.
- De flesta i vårt kvarter låser inte dörren när de är hemma.
- Sonens skor går bara hemifrån, de går inte hemåt!
- Dottern gillar inte hundar medan sonen älskar dem.

Idag har vi städat, och städat, och städat...
Det är helt makalöst hur mycket två små vilddjur klarar av att stöka ner.

Imorgon blir det påskmiddag här. Mina föräldrar och svärisarna kommer och äter hos oss på kvällen.
Det ska nog bli kul även om det just nu känns som mycket jobb.

Ska väl jobba mej mot dagens citat...
Läste en så kul grej idag. =)
En tjej berättade att hennes sons dagis hade pratat om varför vi firar påsk och att det är för att Jesus dog då.
En liten flicka hade då frågat vem som dödade honom varpå den här tjejens son snabbt svarade:
"Det var inte jag"
Så det får bli dagens citat: *S*

"Det var inte jag som dödade Jesus"

Glad påsk på er! ♥

Jag har fått försäkringskassan att ändra sig =)

Fick ett återkrav från fk idag på de 4 dagar som maken fick för mycket i höstas.
Det här och massa annat har vi fått tjata om "tusen" gånger och tillslut fick jag nog. Så i november/december skrev jag ett brev till fk:s huvudkontor där jag bl.a. klagade över alla slarvfel som de begått och att de hade en så ful standardfras i sina brev när de talade om att man fått för mycket pengar: "Du borde ha insett".
Eftersom alla extrapengar vi fått har berott på deras slarv så blev jag tokig på dem för den frasen. Jag har inte gjort något fel, varför lägger de skulden på mej?
Speciellt när jag tillbringat timmar i telefon för att gång på gång påtala att det inte blev rätt den här gången heller...

I brevet vi fick idag är det en helt annan formulering. Där ber de om ursäkt för att de orsakat oss extraarbete.
Fatta va skönt det känns att ha lyckats få byråkrater att ändra sina standardformuleringar =)
Vi får väl se bara om det gäller alla brev eller bara den här gången...
Har ju lite svårt att tro att det var sista gången som det strulade med fk...

Jag har varit och handlat idag.
Det tog "bara" 2 timmar, det kostade "bara" 2800kr och det fyllde "bara" en sån där gigantvagn...
Och naturligtvis fick jag de obligatoriska "Oj, det var mycket du skulle ha"-kommentarerna från tanter med en korg med en mjölkliter och en limpa i. *suck*
Ja, vi kommer vara runt 10 personer som ska äta påskmiddag. Då blir det en del som går åt...
Och dessutom så behöver vi ju mat de andra dagarna oxå...

Men jag har en liten fundering.
Vart försvinner all lakrits när det blir storhelg?
I vanliga fall så finns det ju massor med lakrits att köpa, men när det blir påsk eller jul så får man tydligen bara äta choklad.
Eller är lakritsen smartare än chokladen så den gömmer sig runt påsk och jul?
Kan det vara så det är? *rör runt bland hårlössen*

Nä, det är väl dags att ta itu med sista kassen. Var man nu ska få plats med grönsakerna?

"Åh, trampet av små fötter i huset.
Det finns inget som går upp emot att ha en dvärg som betjänt."

Får man slänga barnens leksaker?

Hur elakt är det på en skala?
Brinna i skärselden/återfödas som dyngbagge eller bara "säga 5 Ave Maria"/skänk mat till en fattig?

Har städat vilddjurens rum idag och jag blir knäpp!
De har så mycket leksaker så jag vet inte var vi själva ska få plats snart.
Och fler blir det... Dottern fyller 4 år om en månad...
Men först blir det påsk och då ska de gödas med godis :-/

Det är nåt riktigt sjukt i vårt samhälle när två små barn har så mycket leksaker att det tar 3 timmar att städa deras rum.
Och när man vet att de kommer få mer godis på några dagar än vad de kan äta upp på en månad. Eller kan... får är mer korrekt *suck*

Funderar på att följa bittra morsans exempel och ge bort tandborstar i påskäggen ;-)
Eller... kanske en dvd, för de har de ju inga redan. *suck igen*
Nja... man kanske skulle försöka sluta köpa sig fri från sitt samvete och ta itu med de riktiga problemen istället?
Som i den skuld jag känner för olyckan...

Eller så sopar jag problemen under mattan ett tag till och snubblar över den där knölen med jämna mellanrum. Det låter väl sunt och svenskt?

"Sen jag gav upp hoppet mår jag mycket bättre"

Idag ska jag skriva om?

Våren? Sjukvården? Barnen? Påsken? Mina studier? Den lilla rymlingen?
Tusen tankar snurrar i mitt huvud idag.

Det är strålande solsken här, 7,5 grader i skuggan. Ganska vindstilla.
Så fort jag skrivit färdigt det här ska jag ladda en tvätt och sen ska jag ta en promenad med mina stavar.

Sjukvården är det lika bra att jag inte skriver något om för då förstörs mitt goda humör. De tog fel typ av prov för Mykoplasman... *grrr*

Barnen mår ganska bra, lite snoriga och möjligtvis har dottern lite feber, men det har ju läkaren sagt att vi ska strunta i så länge hon orkar så de är hos reservdagmamman idag. Sonens traktorintresse får lite matning, alltså ;-) (hon bor på landet)

Vi ska ha påskmiddag här eftersom min mamma jobbar. Måste sätta mej och göra den gigantiska inköpslistan. *suck*
Men det blir nog kul. Måste bara städa lite först...

Mina studier...
Jag ska bekänna för er först: Det kommer gå på skit med dem!
Jag missade första tentan för vi var förkylda och magsjuka i omgångar allihopa så jag kände att jag inte hade hunnit läsa (eller anmäla mej...)
På torsdag ska vi ha nästa tenta. Är jag mer förberedd den här gången? nä-ä!
Jag har försökt men med den nedgång i humöret jag hade första veckorna på delkursen så har det inte funnits nån chans att ta igen det missade. Nu har jag högre medicindos och kommer förhoppningsvis inte gå så lågt igen.

Mitt största bekymmer rör dock en rymling jag känner.
Snälla, älskade vän, kom hem igen till dina föräldrar.
Eller kom hit till oss. Du vet att du får bo här!
Jag saknar dej så oerhört mycket och är så orolig för dej.
Jag hoppas att du kommer hit i påsk, du vet att barnen vill träffa dej.

Följande citat är min käre makes favorit:
"Innan vi fick barn, gick jag hem från jobbet för att få lugn och ro.
Nu går jag till jobbet för att få lugn och ro"

En präktig person?

Det har jag funderat över ett tag.

På föräldrasidan jag hänger på ibland förekommer ofta nersättande kommentarer om präktiga personer. Eftersom jag sällan uppfattat personen ifråga som just präktig (på deras sätt) så blir jag fundersam...

Om jag förstått begreppet rätt så anses en präktig person vara en som framställer sig själv som bättre än vad h*n egentligen är.
Men det är ju inte det som begreppet egentligen betyder.
Enligt Svensk synonymordbok (från Norstedts förlag) så betyder präktig: genomhederlig, ärbar, redig, rejäl, redbar, ordentlig, pålitlig, stabil, solid, bussig, duktig.
Dessa ord är iaf enligt mej inte negativa. Tvärtom, tänk om vi hade politiker som var det?
Tänk om vi hade präktiga bolagsdirektörer?

Då skulle Wanja-situationen aldrig uppstått för chefen själv skulle ha ansett att det var alldeles för mycket pengar för en person.

Men nu har begreppet blivit ett skällsord. Att vara hederlig har blivit något dumt och visar nästan på sämre intelligens.
Varför då klaga på hur omvärlden ser ut om man själv har samma värderingar som de på toppen?
Då får vi ju bara vad vi förtjänar som inte lyckat klättra oss upp själva?
Eller???

"Det är naturligt att dumbommarna är i majoritet i riksdagen,
de är i majoritet i folket"
Hjalmar Söderberg

Rätt ok dag idag...

Dottern och jag var och tog prover imorse.
Hon var så duktig, min lilla tjej!
Trots att hon tyckte att det gjorde ont (trots emla) så fick sköterskan ta allt blod som behövdes. Däremot var det inte dags att kissa än så jag fick komma tillbaka med det sen. ;-)

Eftersom hon varit så duktig, åkte vi till leksaksaffären, men vi fick mellanlanda på fiket på Coop medan vi väntade på att den skulle öppna.
Där valde hon gelebollar med nät runt som blir alldeles fulla med bubblor/blåsor när man klämmer på dem, en till sig och en till lillebror.
(Tror ni det hjälper att de fick varsin? *skakar på huvudet* näe! De ska fortfarande alltid ha samma grej! *suckar*)

Sen så bar det av till dagmammelokalen för avlämning...

På eftermiddagen var jag på Synoptik för synundersökning och det visade sig att det bara skiljde några hundralappar mot att beställa på nätet så jag beställde glasögon direkt. 1443kr för ett par nya glasögon!
Jag trodde att de skulle kosta minst det dubbla, Synsam vill ju ha 6000... :-(

Så nu blir det nya glasögon i veckan som kommer =)
Har ju "bara" haft dessa i 15 år...
Det ska bli väldigt skönt att byta, även om det känns konstigt...

Nähäpp, läggdags tror jag den här tiden på dygnet kallas ;-)

"Ett gott omdöme beror på erfarenhet och erfarenhet får man på grund av dåligt omdöme"

Att man ska vara tvungen att tjafsa så mycket för att få rätt vård =(

Läkarbesök idag med dottern.

Sen olyckan så får hon hög feber med jämna mellanrum utan andra symtom och på sistone har hon varit hostig utan att astmamedicinen hjälpt något.
Så fick jag veta att två barn i vår närhet oxå har börjat få hög feber med jämna mellanrum och en vuxen släkting har haft mykoplasmalunginflammation.

Och eftersom Falun är så kompetenta (NOT) så har ju dottern inte blivit screenad sen vi var i Linköping...

Så jag ringde vårdcentralen och krävde att hon skulle screenas så att åtminstone det kan uteslutas.
Efter en lång övertalning så får jag en läkartid. Sen hos läkaren får jag använda mej av alla mina argument för att få henne att gå med på att göra den screening som borde gjorts automatiskt vid vårt första läkarbesök i Falun.
Så imorgon ska vi tillbaka, dottern och jag, för att ta blodprov.

Jag blir så fruktansvärt irriterad på attityden att jag är en pjoskig, överbeskyddande mamma som inte förstår att barn kan ha feber!
Man ska inte ha 39 graders feber i 2-3 dagar var 10:e dag.
Åtminstone inte när man HAR haft en infektion i huden efter en brännskada...
Då ska det för bövelen utredas ordentligt!

Usch...
Jag blir bara så arg över att inte tas på allvar!
Landstinget Dalarna är inte mina favoriter just nu, om man säger så...
Och jag är hysteriskt trött på min vårdcentral som bara verkar ha anställt läkare som vägrar "slösa" pengar på att ta reda på vad patienterna lider av. De verkar ha gått samma kurs: "Hypokondriker är vi allihopa".

Följande citat finns på en hypokondrikers gravsten i södra USA:

"Jag sa ju att jag var sjuk"

Sabina är död =(

http://www.mittlivsabina74.blogspot.com/

Mina tankar går till hennes döttrar, till hennes sambo och hennes övriga familj.
Jag hoppas att de kan finna tröst i att hennes lidande är slut, hennes kamp är över.
I skymningen i kväll ska jag tända ett ljus för Sabina och sen krama mina barn extra hårt.
En engelsk aftonbön får bli dagens ordspråk/citat

"Now I lay me down to sleep,
I pray the Lord my soul to keep;
Should I die before I wake,
I pray the Lord my soul to take"

Jag är lite trött i huvet nu...

Har haft först studentseminarium på förmiddagen då vi förberedde oss inför eftermiddagens redovisningsseminarium.
Är faktiskt lite stolt eftersom vi gick på min idé om att göra en lektion om SMS-lån för gymnasieelever och fick mycket beröm av läraren.
Han tyckte att vi angrep ett samhällsproblem på ett bra sätt och att vi lyckades se problematiken utifrån elevernas synvinkel och intresse.

Hade en ganska bra helg trots sjuka familjemedlemmar.
Maken kom hem från jobbet i fredags eftermiddag och hade hög feber så jag fick trixa en del för att få seminariet på fredagseftermiddagen att funka ihop med barnen, som skulle vara hemma då...
Men äppeljos, banankaka och teletubbies ger barn som håller sig lugna så mamma får sitta ifred vid datorn. ;-)

Igår var jag till Valbo med sjukt bittra morsan och shoppade.
Köpte bl.a. en varmkompost så äntligen ska här sopsorteras ordentligt!
Har ju redan tidigare rensat ur glas, papper, hårdplast och plåt så vi har ju varit ganska duktiga. ;-)
Men nu blir det ordentlig skillnad i soporna hoppas jag! Och när vi lyckats få barnen blöjfria så hoppas jag faktiskt på att vi ska kunna skaffa den minsta tunnan...
Måste bara ta reda på lite om vad vi kan slänga i den. ;-)

Dagens klockrena citat ;-)

"Jag har varit gift både med en kommunist och med en fascist. Ingen av dem gick ut med soporna."
Zsa Zsa Gabor

Kära Tomten...

Jag vet att jag är ute i väldigt god tid, men eftersom mina önskningar kan vara lite svåra att få till tänkte jag att du skulle få lite extra tid på dej.

Min första önskan inför julen 2009 är:
- Fler timmar på dygnet.
Min andra önskan är:
- En självsorterande tvättmaskin.
Min tredje önskan är:
- Självhängande tvättlinor.
Min fjärde önskan är:
- Självsorterande garderober.
Min femte önskan är:
- Leksaker som automatiskt återvänder till rätt låda efter avslutad lek.

Eller, så kan jag nöja mej med en enda önskan:
- En alldeles egen husalf!

Så nu när jag varit ute i så god tid så hoppas jag på att du åtminstone vill uppfylla nån av mina önskningar. Jag är inte girig, jag nöjer mej med att bara få den sista...

Ytterligare ett år har passerat...

Jag har fyllt år i veckan. 34 den här gången.
Eftersom jag haft magsjuka hela veckan, eller ja, först magsjuka i tisdags och sen varit utslagen hela veckan så passerade onsdagen ganska obemärkt.
Tårtan som var beställd blev ombokad till imorgon (lördag).
Alla besök ställdes in.
Maken fick svara i telefon för jag orkade inte prata.
Kort sagt, inte den bästa födelsedag jag haft :S

Och eftersom vilddjuren oxå har varit kassa i magen så har maken varit hemma och vabbat.
Så han har städat och städat och städat, min "lille" hemmamake ;-) medan hans "slöa" fru har legat på sängen och med jämna mellanrum krävt att få en isglass, det enda som velat gå ner utan ökat illamående.

Men nu börjar livsandarna återvända. Orkade tom stryka påskgardinerna igår så vi kan ta ner julgardinerna *asg*
Här är vi inte noga med traditionerna för tillfället ;-)

Fick en liten insikt igårkväll i exakt hur påverkad jag är av olyckan.
Tittade på Plus medan jag strök och när det var slut så kom ett program som heter "På liv och död".
5 minuter in i programmet var jag helt uppe i varv. Då hade de visat ambulanskillar och grönklädda läkare och sköterskor.
Bara att skriva om det nu gör mej darrig, stressad, otålig, nervös, min kropp spänner sig och gör sig beredd att "fly eller fäkta". Kort sagt, totalt adrenalinpåslag :S
Och då hade programmet inte innehållit något om brännskador eller barn överhuvudtaget, utan det handlade om en hjärtsjuk man.
Men sist jag såg sterilklädd sjukvårdspersonal och ambulanskillar var vid olyckan och barnens omläggningar.
Jag försöker göra som terapeuten sagt, att jag ska möta ångesten, men min första insikt är att fly. Så det här är väl mitt möte, antar jag...
För nånstans har jag väl insett att det inte går att fortsätta stoppa undan allt elände inuti i mej och försöka glömma det. För eller senare vill det ut igen...

Men det som är skönt i hela det här är att jag fått tillbaka min känsla för humor.
En del skulle väl påstå att det inte är nåt att hurra för, den är ju ganska bisarr. ;-)
Men dagen citat är ett exempel på den. Det är George W. Bush som yttrat dessa smarta ord:

"Merparten av vår import kommer från utlandet"

ha en bra dag, vänner!

Ska man skratta eller gråta?

Vi ska göra om ett rum i källaren till badrum/tvättstuga så maken har börjat bila upp betonggolvet.
Efter att ha hört bilningsmaskinens ljud i två dagar så var både jag och ungarna trötta på det så vi gick över till grannen igår eftermiddag.
När vi kommer hem igen så är luften i vårt kök alldeles vit av allt damm!
Så det var bara att vända i dörren, åka hem till mina föräldrar och fråga om de hade en madrass eller två över för betongdammsflyktingar.

När maken och jag kom hem igår kväll efter att barnen somnat hos mormor och morfar så hade dammet lagt sig. Men det är en fet hinna på allt i hela huset så det kommer krävas en total sanering sen när golvet är borta.

Det sanslösa är att de första två dagarna har vi knappt märkt av nåt damm. Men igår skulle maken vara lite försiktig när han kom nära väggen så han använde nån typ av såg istället för bilningsmaskinen...

Jippie! va kul det är att renovera! :-(

Jag kämpar hårt just nu för att försöka se mitt färdiga badrum, istället för denna misär.

dagens visdomsord...

"Det enda som skiljer männen från småpojkarna är priset på deras leksaker"

Jag är viktigast i mitt liv!

Det fick jag veta idag hos terapeuten.
Allt annat hamnar efter det i prioriteringsordning.

Det är en ganska revolutionerande tanke för en mamma som alltid satt barn och make före sig själv.
Skulle jag och mitt välbefinnande vara viktigare än allt annat?

Det låter så egoistiskt så jag bara kan inte fatta hur jag ska lyckas få in nåt sånt i mitt huvud!

Men det är kanske där jag måste börja?
Börja med att inse att jag är viktig, att jag har ett värde.
Inte för det jag gör, utan bara för att jag är jag...

Det poppar upp nåt som jag tror är en barnsång som får bli dagens visdomsord:

"Du är du och du duger"

En dag för mej själv...

det hade jag i söndags!
Jag tog med min sjukt bittra kompis och åkte och shoppade en dag för det behövde vi.
Vi tillbringade hela dagen med att gå i affärer och prata och skratta.

Va skönt det är med vänner som man kan vara precis hur tokig som helst med!
Som man kan säga precis som man känner och tänker utan att det ska tolkas och vändas på...
Jag tycker om dej, hörrö, bittra morsan!
Och glöm aldrig att du är en superbra mamma!

"En mamma är bara en flicka som råkat bli stor"

Nu är sonen oxå sjuk =(

Han fick feber i lördags som snabbt steg till 39 grader. Och det har han haft sen dess...
Jag förstår mej inte på de här vilddjuren jag satt till världen.
När jag har 39 grader så är jag utslagen. Då ligger jag okontaktbar och maken är nervös. (Men han börjar lära sig att han ska ställa en kopp te eller ett glas vatten framför mej och bara låta mej sova på soffan ;-))

När vilddjuren har feber så märks det bara genom att de blir ännu otåligare och vildare. Och gnälligare...
Ingen neddragning på tempot här inte...

Så det är skoj här just nu.
Och skottningen igår bevisade att de inte orkar vara ute på det sättet som de vill, så idag blir vi inne *suck*
Tack och lov att det finns filmer så man har lite barnvakt *harkel*

"varför badar du alltid med kläderna på, farbror Melker?"

Jag fryser om tårna =(

Det är jättesynd om mej! *fulbölar*

Fast egentligen så är det nog inte så synd om mej...
Jag sitter i min säng med bärbara på en sån där bricka med ben. Jag är inte alls lat ;-)

Men lilla dottern är det synd om! =(
Jag känner mej som världens sämsta mamma...
Hon hade 39 graders feber imorse och jag körde henne till farfar. Men jag har ett seminarium som jag måste delta i och sen ska jag till vc och hämta förbandsmaterial till hennes ben (äntligen!).
Och hon ville dit...
Och jag vet att hon kommer ha det bra där. Hon och farfar kommer puzzla och titta på film och ha skoj.
Märker ni hur jag försöker övertyga mej själv?

Varför är det så självklart att man ska ha dåligt samvete för att man själv inte tar hand om henne?
Jag har inte petat i henne panodil och skickat iväg henne till dagmamman och hoppats att det funkar.
jag har lämnat över ansvaret i några timmar på hennes älskade farfar som kommer ta väl hand om henne!
Blir nästan lite sur på mej själv för att jag inte kan slappna av när jag vet att allt kommer gå bra, annars ringer han ju.

Nä, tillbaka till studierna... efter dagens citat naturligtvis:

"Om du tycker att du har det besvärligt,
ta då en titt på en tax som försöker ta sig fram i djup snö"

Äntligen dags för bokrea =)

Har varit in på bokus hemsida och gjort en beställning. Blev "bara" 1000kr fattigare, men jag fick ju hela 23 böcker för det priset.

Annars så ser dagen ut nästan som gårdagen, jag borde plugga, dottern är sjuk och sonen är hos dagmamman.
I ett svagt ögonblick lovade jag dottern att hon skulle få åka på sin älskade gympa ikväll. (japp, det är bara att komma med "dålig mamma"-kommentarer nu ;-))
Vi får väl se hur mycket hon orkar...

Det är ju det här som är så knepigt...
Det normala vore ju att hålla ett barn med feber hemma, men eftersom hon har febertoppar så ofta utan nån speciell orsak så har läkaren sagt att att så länge hon orkar så ska hon få göra som vanligt trots febern...
Men nog känns det i ett mammahjärta :-(

nä, det är dags att ordna lunch här...
Men vi ska väl ha ett citat/ordspråk först...

"Tiden går inte -
det är vi som rusar fram genom den stillastående evigheten"

Dottern är sjuk =(

Hon började hosta igår eftermiddag och det blev bara värre under kvällen.
Eftersom hon har förkylningsastma så tyckte jag att det var bäst att hon fick vara hemma och vila. (Hon har lite feber oxå, men det har läkaren sagt att vi inte ska bry oss så mycket i så länge hon orkar.)

Så nu har maken varit och hämtat sonen och skjutsar honom till dagmamman och dottern blir hemma med mej.

Strukturera upp tillvaron? jo, tjena (för att använda ett uttryck från min ungdom ;-))

*suckar lite*
Jag ska iaf försöka göra det där schemat jag och terapeuten pratade om. Och en matlista för närmaste veckorna vore inte fel...
Så ska jag försöka läsa lite.
Kanske passa på att ringa några av de där viktiga samtalen som jag skjutit på...
Hmm... dagen blir nog fullspäckad idag ;-)

Dagens citat:

"Det går aldrig så bra som man beräknar och aldrig så illa som man befarar."

Jag har börjar hos min terapeut igen.

Var där för två veckor sen och så idag. Kommer nog att gå där varannan vecka ett tag framöver...
Vi har kommit överens om att jag ska försöka strukturera upp tillvaron igen och i det ingår det nog att skriva här varje dag... tror jag iaf ;-)

För er som inte "känner" mej så mår jag ganska dåligt efter en olycka som mina barn var med om. De klättrade på spisen, den välte och de fick en kastrull med kokande pastavatten över sig.

Jag kommer ordna en annan blogg där jag tänker lägga ut den berättelse jag skrivit om barnens olycka. Länk kommer...

Som uppdatering kan jag tala om att jag börjat plugga (igen). Läser en distanskurs hemifrån i samhällskunskap. Delkursen vi läser nu handlar om Demokrati. Mycket intressant ämne, men tungt...

Som avslutning blir det ett citat från Anne på Grönkulla:

"Imorgon är en helt ny dag då man inte gjort några dumheter än"

Den som har flest saker när han dör vinner!

Julen är över.

Det känns lite smådeppigt...
Sen jag slutade skolan (där man fick en naturlig påminnelse om julen iom terminsslutet) så har jag alltid svårt att riktigt få upp julstämningen och när jag väl lyckas så är det över. =(

Nu för tiden tycker jag mest att julen handlar om att städa och trängas i affärer för att köpa massa onödiga grejer...

För onödigt är just vad det blir!
Ungarna fick ca 50 paket tillsammans så nu är verkligen både deras rum och vårt kontor/lekrum fulla med leksaker.
Kan inte låta bli att fundera över om de verkligen blir lyckligare av allt som de får...
För hundra år sen var en unge överlycklig om h*n fick EN docka eller En bil, nu har varje unge 15 (eller 50...) att välja mellan men ingen duger iaf...

Och det mest sanslösa (med tanke på att jag sitter här och gnäller) är att det nog skulle vara jag som skulle ha svårast att skiljas från några av grejerna om vi skulle försöka oss på en rensning...
Fast... vänta en vecka så är jag på mitt andra humör och då ryker allt ;-)

Äsch...
Den som har flest saker när han dör vinner, så enkelt är det...
Och jag kan säga att det känns som att vi ligger bra till ;-)

(så där, bittermorsan, nu är bloggen uppdaterad! nöjd nu? ;-))