Jag kan inte sova =(

Man ska inte gå och lägga sig när man är hungrig, det är ett som är säkert.
Sen hjälper det inte precis till att huvudet är fullt av tusen tankar på allt och inget.

Det här har jag hunnit sen jag gick och la mej:
- planera veckans måltider
- tänka ut en plan för att strukturera upp min tillvaro
- komma på 5 möjliga arbeten, varav 4 som är omöjliga utan minst 3 timmars pendling varje dag (den 5:e kräver en helt annan utbildning än vad jag har)
- trösta bägge barnen i deras sängar
- kramas med dotter som kom springande till vår säng
- bära tillbaka dotter (våningssäng är MYCKET opraktiskt i det läget...)
- trösta son som vaknade av att jag bar tillbaka dotter.
- komma på 3 olika film- eller bokidéer
- fundera kring mina fb-kontakter och hur jag interagerar med dem (eller avsaknaden av interaktion)
Och säkert en hel del till som jag glömt nu...

För den som bor i en stad med ett universitetssjukhus har jag 3 förslag på möjliga firmor att starta på eller alldeles bredvid sjukhuset. Fast helst skulle man ha alltihopa på ett och samma ställe...
1. ett internetkafé
2. en tvättomat (heter det så?)
3. en restaurang/fik som serverar bra mat till hyggliga priser hela dagen. Gärna "Dagens" både till lunch och middag (två olika alltså)

För det var vad vi saknade när barnen låg på BRIVA...
Det fanns en jättebra restaurang/pizzeria alldeles i närheten, men de hade bara "dagens" till lunch, och av nån konstig anledning är pizza inte gott när man redan ätit det 3 gånger den veckan ;-)

Klockan är nu halv 4 ny tid och jag är inte det minsta trött. *gäspar stort*
Eller rättare sagt, jag är så uppe i varv att det bara inte skulle gå att somna även om kroppen skulle komma på att jag är trött.

Tänk om man skulle sätta på en kanna te och skriva ner den där matsedeln jag kom fram till...
Tråkigt bara att huset inte är större, det hade känt bra om man tex hade kunnat bakat eller så när man ändå är vaken...
Men men... det får bli ämnet för ett annat blogginlägg :-)

"Tråkmånsar kan delas in i två kategorier:
de som har sitt samtalsämne och de som inte behöver något"
A. A. Milne