Det har jag diskuterat med en släkting i helgen.
Hon menar nämligen att hennes son är så pass viljestark att det inte tjänar nåt till att försöka få honom att göra som de vill. Istället så försöker de resonera med honom, och förlorar...
Nu anser jag (och fler med mej) att jag oxå begåvats med envisa, viljestarka barn, men nog gör jag ändå mitt bästa att få min vilja igenom.
För vad har jag annars använt min tid som förälder till?
Vilket barn mår bra av att föräldrarna låter sig köras över?
Vilket barn mår bra av att veta att allt man vill får man igenom?
Hur kan man som förälder tycka att det är ok att man tex ALDRIG kan få sin 4-åring att gå och lägga sig i tid "för han vill inte"?
Hur kan man ha tappat bort rollfördelningen så totalt i familjen att man ger bort sin vuxenroll?
Följande citat stämmer rätt bra in på nämnda 4-åring (om han själv fått välja både film och vilka som får befinna sig i närheten under tiden):
"En låda som förvandlar barn från otyglade naturkrafter till saker som inte går att flytta"
(Okänd om TV)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Från en mor med ett viljestarkt barn - Vad händer den dagen barnet blir vuxet, eller bara börjar skolan och får höra ordet nej? Det kommer ju inte bry sig? Och får då leva med konsekvenserna av det - vilket troligen inte kommer sluta bra.
SvaraRaderaEller så blir han chef och kör över alla sina anställda och tjänar multum...? *funderar på om jag gör fel med mini-me...* ;-)