För dej, farmor

Bröstcancerfonden - Digitala Rosa Bandet 2009


Jag älskar dej
Vila i frid ♥

Jag kan inte sova =(

Man ska inte gå och lägga sig när man är hungrig, det är ett som är säkert.
Sen hjälper det inte precis till att huvudet är fullt av tusen tankar på allt och inget.

Det här har jag hunnit sen jag gick och la mej:
- planera veckans måltider
- tänka ut en plan för att strukturera upp min tillvaro
- komma på 5 möjliga arbeten, varav 4 som är omöjliga utan minst 3 timmars pendling varje dag (den 5:e kräver en helt annan utbildning än vad jag har)
- trösta bägge barnen i deras sängar
- kramas med dotter som kom springande till vår säng
- bära tillbaka dotter (våningssäng är MYCKET opraktiskt i det läget...)
- trösta son som vaknade av att jag bar tillbaka dotter.
- komma på 3 olika film- eller bokidéer
- fundera kring mina fb-kontakter och hur jag interagerar med dem (eller avsaknaden av interaktion)
Och säkert en hel del till som jag glömt nu...

För den som bor i en stad med ett universitetssjukhus har jag 3 förslag på möjliga firmor att starta på eller alldeles bredvid sjukhuset. Fast helst skulle man ha alltihopa på ett och samma ställe...
1. ett internetkafé
2. en tvättomat (heter det så?)
3. en restaurang/fik som serverar bra mat till hyggliga priser hela dagen. Gärna "Dagens" både till lunch och middag (två olika alltså)

För det var vad vi saknade när barnen låg på BRIVA...
Det fanns en jättebra restaurang/pizzeria alldeles i närheten, men de hade bara "dagens" till lunch, och av nån konstig anledning är pizza inte gott när man redan ätit det 3 gånger den veckan ;-)

Klockan är nu halv 4 ny tid och jag är inte det minsta trött. *gäspar stort*
Eller rättare sagt, jag är så uppe i varv att det bara inte skulle gå att somna även om kroppen skulle komma på att jag är trött.

Tänk om man skulle sätta på en kanna te och skriva ner den där matsedeln jag kom fram till...
Tråkigt bara att huset inte är större, det hade känt bra om man tex hade kunnat bakat eller så när man ändå är vaken...
Men men... det får bli ämnet för ett annat blogginlägg :-)

"Tråkmånsar kan delas in i två kategorier:
de som har sitt samtalsämne och de som inte behöver något"
A. A. Milne

Hur många klick behövs för att nå Nirvana?

På Dagens hemsida så kan man efter att ha läst en artikel välja att svara på vad man känner.
Alternativen är:
Arg
Ledsen
Förvånad
Glad
Upplyst

Många gånger när jag läser en artikel blir jag fundersam över vad de egentligen är ute efter med dessa alternativ.
Som denna:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=186982
Jag får ingen speciell känsla för den, så jag klickar i Upplyst.
Men då kommer ju genast följdfrågan för en gammal religionsstuderande:
Hur många klick behövs för att nå Nirvana?
Eller blir man nästa Buddha om man klickar tillräckligt ofta?

Mycke' funderingar blir det... ;-)

"De flesta människor har i alla fall någon slags tro,
åtminstone vet de vilken de ska hålla sig borta ifrån."
John Erskine

Jag tränar för mitt nästa jobb: FNs generalsekreterare

Åtminstone så känns det så många dagar.
En trotsig dotter och en obstinat son gör allt för att driva varandra och mej till vansinne. (deras far får sina slängar han oxå men han är hemma några färre timmar om dagen med dem...)

Så nu har jag klurat ut varför FN inte lyckas i mellanöstern: Det är män som styr FN och de har inte lärt sig medlingens svåra konst på sina barn.
Skulle man tillsätta en mamma som varit föräldraledig i några år som generalsekreterare och skicka henne och en grupp andra mammor så skulle problemen vara lösta på ett ögonblick.
Då skulle ledarna för länderna få sitta en stund på varsin skämspall och tänka över vad de gjort.
Sen skulle de få kramas och säga förlåt och så skulle allt vara bra.
ett tag iaf ;-)

Men, trots att det påstås att "kvinnans list övergår mannens förstånd" så tror jag att det dröjer länge innan kostymherrarna oxå inser det här ;-)
(undrar om det beror på dinglet som de saknar den logiska förmågan, eller om det är slipsen som stryper syretillförseln? :P )
Nä, dags för sängen så man orkar hantera morgondagens bråk.

"Oavsett hur vacker strategin än är bör man då och då se till resultatet"
Winston Churchill

Man ska inte blogga när man är arg

tror jag iaf, men nu är det svårt att låta bli.

Vad är det som driver en del människor att hålla koll på andra via nätet och sen rapportera om det till såna de tycker är berörda?
Är inte nätet öppet och fritt för alla att använda sig av på valfritt sätt?
Så att alla kan söka reda på den information de känner passar utan mellanhänder och snokande "hjälpredor"?

Men, men, skvallerkärringar har väl funnits i alla tider och med min bakgrund i Pingstkyrkan så är jag väl bekant med detta fenomen...
Det är skönt när det finns de som håller ordning på en så att man blir påmind om de där sakerna man aldrig gjort... typ...
Och som genast kan rapportera vidare om man skulle säga nåt som kan tolkas elakt mot någon enskild...

Varför inte ta det direkt med mej om du har några problem med vad jag skriver?
Varför vända dej till andra om det?
Du vet ju vem jag är så hör av dej...
Om du nu är vuxen nog att stå för vad du tycker...

Vi ska väl ha ett citat oxå på slutet?
"Skvallerbytta, bing, bång
går i alla gårdar..."

Delad mailadress skyddar mot otrohet?

Det är tydligen vanligt bland amerikanska par att ha en gemensam mailadress för att inte lockas av otrohet på nätet.

Jag måste bara undra hur blond (och blåst) man måste vara för att verkligen tro att det är nåt skydd???
Om min man och jag skulle ha en gemensam adress (vilket vi eg. nästan har eftersom vi vet koderna till varandras) så betyder ju inte det att jag inte kan regga en hotmail till...
Pinglan Snyggsson kan ju ha en helt okänd adress för sin make och ragga runt på nätet hur som helst.

Varför är det så många som försöker att styra sig själva och varandra med såna här enkla lösningar?
För egentligen är de ju inge' smartare än Anka-tanten som tror att ett blow job om dagen håller maken trogen...

Vart tog tilliten vägen?
Vart tog respekten för varandra vägen?
Vart tog ärlighet och omtanke vägen?

Istället för att skaffa gemensam mail så borde de ju satsa på att lära känna sig själva.
Lära sig lita på sig själva, lära sig vårda sin relation och framför allt:
lära sig att säga nej till sig själva!

"Äktenskapet är en fantastisk uppfinning som tillåter två människor att dela bekymmer de inte hade tidigare."
Karl Farkas

Idag såg jag en mamma som inte älskar sina barn...

Jag kan inte tolka det faktum att hon körde bil med 4 ickebältade barn på något annat sätt.
Hur man kan vara så förbaskat dum i huvudet är en gåta för mej.
*morrar idag med*

Dagens inlägg var egentligen menat att handla om helgens aktiviteter, så vi rör oss väl ditåt och försöker glömma all världens puckon...

Jag har fastnat i kvinnofällan ;-)
Jag har ägnat ganska mycket tid den här sommaren åt att sköta barn och markservicen här hemma medan maken har ägnat sig åt diverse projekt.
Nu i helgen så tömde han mina morföräldrars oljetank.

Jag skulle definitivt INTE hellre gjort det än att ta hand om vilddjuren så egentligen finns det ju ingen anledning att klaga.
Men...

Så kommer den där lilla tanken att "Jag får ju aldrig" eller "Varför är det alltid jag?"
Jo, för att det går snabbare när han gör det.
För att han kan medan jag skulle vara tvungen att klura och lära mej.
För att jag vill ha det gjort ordentligt.
För att jag inte har nåt intresse av att göra de projekten.

Men det känns ändå lite surt att vi prioriterar såna projekt som är roligare för honom än för mej.
Och samtidigt så vill jag ha ett uthus, jag vill ha ett badrum, jag vill ha en fungerande bil, jag vill att mina morföräldrar ska få hjälp, o.s.v.
Och jag vill inte ordna dessa saker själv.

Nä, om man skulle ta och köra en tvätt till och kanske tömma diskmaskinen innan man sätter igång med studierna. ;-)

"Det råder ingen tvekan om att alla kvinnor är galna; det är bara en fråga om i vilken grad"
W.C. Fields (vänligen notera initialerna *S*)

En 12 åring dog när hon födde barn...

En 12-åring i Jemen dog när hon födde barn läser jag i Dagen (den kristna dagstidningen).
Artikeln förklarar att flickor gifts bort tidigt (läs: säljs av fattiga föräldrar).

Men det som upprör mej mest är faktiskt inte artikeln utan de som har läst den och lämnat en rapport om sin känsla.
10% är GLADA???
Det är då inte konstigt att jag är bitter på kristna när de envisas med att bevisa att de är idioter... *morrar*

Feminist? Javisst!

Har ägnat morgonen åt att försöka diskutera skillnader mellan män och kvinnor med kvinnliga antifeminister. *suck*
Men problemet är att de har svårt att tala om vad i den stora skillnaden består.
Förutom den rent fysiska biten: med eller utan dingel...

Varför inte bara se oss som individer som är en sammansättning av gener, uppfostran och personlighet?

Och apropå det...
I och med dagisstarten så fick vi ett papper om att förskolan ska jobba jämställdhet.
Det låter ju superbra, men redan på det pappret kryper det in små gammalmodiga idéer:
"Flickors och pojkars leksaker och aktiviteter skall värderas lika högt"

Jaha?
Hur var det nu med att vi inte skulle begränsa dem med stereotypa könsroller?
Om man samtidigt talar om att det finns saker som är flickleksaker eller pojkleksaker så har man ju bekräftat och cementerat könsrollerna.

Att sen personalen på dagis, som alltså ska lära mina barn att vara mer jämställda, inte förstår att den röda koftan är sonens och den grå fleecetröjan är dottern, det gör mej bara full i skratt.

Jag tycker iaf att jag lyckats rätt bra med barnen när ingen av dem tycker att det är det minsta lilla konstigt att sonen tar på sig prinsesskjolen och glitterskor.
Och sen lägger sig ner på golvet och leker med sina bilar *S*

Men lär gärna mina barn lite mer om jämlikhet och att alla barn får leka med alla saker ;-)

"Man brukar kalla mej feminist så fort jag uttrycker åsikter som skiljer mej från en dörrmatta eller en prostituerad" Rebecca West

Det har blivit höst...

I normala fall skulle det faktum att sommaren är slut leda till en ganska nedstämd rumpkulla, men i år njuter jag! =)
Jag njuter av att promenera iväg till dagiset med barnen på morgonen, jag njuter av kylan i luften (trots att den ökar min värk), jag njuter av att jag just nu sitter i mitt dunkla kök omgiven av tända ljus.

Livet känns bra helt enkelt =)

Jag sitter och försöker klura ut vad jag och vilddjuren ska göra imorgon.
Maken ska spika papptak på uthuset.
Baka skulle vara rätt kul, man kanske tom skulle ge sig på att göra pizza till kvällsmat?
Och glass måste vi göra för dottern var inte glad idag när hon kom på att vi inte hade haft fredagsmys...
Hon är bestämd av sig, den lilla madamen! Och kräver att rutiner följs... *S*
Fast jag tror nästan att sonen är snäppet envisare ;-)

Ja, ja... Nu kallar fiskarna på mej ;-)
"Att tala förstånd med en tvååring är ungefär lika meningsfyllt som att byta plats på Titanic"

Jag har skaffat en ny hobby

Jag har skaffat ett cyberakvarium *S*

För jag hade ju inget att göra sen innan... eller nåt sånt...

Men det är ganska kul att se hur mitt akvarium på facebook blir smutsigt och måste göras rent, och att fiskarna blir hungriga och måste matas, och sen växer de och då kan man sälja dem och få pengar att köpa dekorationer, plantor och nya fiskägg.

Men världens I-landsproblem uppstod idag. Fiskarna växer i ett förbestämt antal timmar, sen bör man sälja dem. Jag var smart igår kväll (natt) när jag undvek att köpa de som växer i 4 timmar, och skulle vara färdiga vid 03,30.
Men istället köpte jag dem som växer i 24 timmar...
För det är ju så skoj att veta att man behöver vara uppe till samma tid ikväll oxå *suckar*

Ja ja... är huvudet dumt får kroppen lida ;-)
(det får nog bli dagens ordspråk/citat)

Jag såg en ambulans igår

och för första gången sen olyckan så fick jag inte en stor klump i magen.
Så jippie, det går framåt ;-)

Tänk hur mysko hjärnan och kroppen fungerar.
Så djupt ner har jag begravt mina känslor och mina reaktioner att det har tagit nästan 14 månader att bearbeta att vi åkte ambulans.

Min reaktion på helikopterfärden kom förresten här mitt i sommaren.
Jag läste en bok där huvudpersonen skulle åka helikopter och det var en mycket verklighetstrogen beskrivning författaren gjort.
Plötsligt så kom min kropps reaktion med höjdrädsla och svindel.
Jag låg i sängen och riktigt kände hur det hade känts när vi lyfte och allt sånt.

Min terapeut har flera gånger sagt att kroppen är smart. Den släpper bara fram så mycket som man orkar med att bearbeta.
Jag försöker tro på det, men bara att skriva om det nu gör mej alldeles darrig och får mej att vilja krypa ihop i fosterställning och bara glömma allt.

Att jag har släktingar som är irriterade på mej för att olyckan har påverkat mej så djupt hjälper inte heller.
Men tydligen är det jag som är den egoistiska...

Men jag har underbara vänner ♥
Ni ska ha all cred för att ni burit mej sen olyckan.
Ni har funnits där för mej tidiga mornar och sena kvällar (nätter) när jag behövt nån att luta mej mot en stund.
Om ni bara visste hur mycket ni betyder för mej.
Både ni som jag träffat IRL, och ni som (än så länge ;-)) bara är ett nick eller namn på min bildskärm.

"Vänner är Guds sätt att be om ursäkt för släktingar"

Vila får man göra

när man fått en enrummare på 2 kvadrat 6 fot under ;-)

Jag är förbaskat trött idag.
Tänk om jag kunde lära mej att ta min medicin lite tidigare på kvällen så jag kunde somna tidigare och inte vara så trött på dagarna?

Men men...
Det är en ny dag imorgon, påstås det iaf.
Ibland undrar man ju om man fastnat i "Måndag hela veckan" ;-)

Natt och gott, världen. Vi syns imorrn ;-)

Går relationsproblem i arv?

Det är min stora fundering i natt.

I min släkt så har syskonbråk i vuxen ålder varit en del av tillvaron i 3 generationer i rad fick jag veta idag.

Vad beror det på?
Är det personlighetstyper som går i arv? Är det något i uppfostran av syskonen som gör det? Är det för att man aldrig lärt sig att prata som vuxna med varandra?

Vad beror det på???
Och hur ska man kunna lösa problemen och gå vidare?

Dagens citat kan tolkas som elakt om man är på sånt humör (vilket jag inte är...)

"Att alla ska vara som bröder är en dröm de har som inte har några bröder"

En lång sommar är över...

Inskolningen på dagis har börjat och jag ser fram emot Socialantropologistudier i höst.
Jag har massor som måste göras, en del energi, men inte inspiration för att göra rätt saker :-/

Och min terapeut har gjort slut med mej =(
Hon ska plugga hon med, egoistiska människan ;-)

Men, jag har haft en bra sommar. Jag har gått ner nästan 10 kg och minst en storlek. Jag har fått rutiner och en del struktur på tillvaron.
Nu ska jag bara klura ut hur jag ska gå vidare, komma igång med promenader igen tex.

Men just nu är det dags att fixa fika till mina byggare. (Min man och hans far bygger uthus)

"Börja dagen med ett leende så har du det avklarat"

Har sytt en brudklänning till dottern

Massor med sol blir det =)

Nä, jag är inte så duktig på att blogga nu för tiden.
(Inga kommentarer nu, bittra morsan... Jag vet väl att du tänker "nu för tiden?" *lipar*)

Barnen och jag har tillbringat flera dagar utomhus nu. Ja, nätterna har vi sovit inomhus ;-)
Men annars så har vi varit ute nästan hela dagarna.
Poolen dottern fick av mormor och morfar i födelsedagspresent har redan använts flitigt. Och badkläderna med solskyddsfaktor 50...
Så jag har en liten föraning om hur sommaren kommer se ut...
Bad för barnen och ogräsrensning för mej. Jag hatar nämligen att vara stilla i solen.
Och bada på det sättet som barnen trivs med? Nä, då solar jag hellre *S*

Det blir en fullpackad vecka iaf.
Imorgon ska jag försöka hinna sy gardiner till tältet vi ska ha som solskydd åt barnen i sommar. De får ju inte vara i solen utan solskydd eller kläder så vi ska försöka få till ordentlig skugga på gården.
På tisdag ska jag och dottern till Akademiska för att träffa läkaren som har hand om vården av hennes brännskadeärr.
På onsdag så släpper jag först av barnen hos dagmamman och sen tar jag tåget till Stockholm. På kvällen ska jag först göra ett besök hos min lilla älskade rymling och sen ska jag sova hos en vän.
På torsdagen blir det lite shopping i fjollträsk och sen tågresa hem.
På fredag är barnens sista dag hos dagmamman, sen är det sommarlov. =)
(Hur jag ska överleva sommaren är en helt annan fråga som vi tar en annan dag)

Var köper man träfärgad färg med ådring?

För jag har ju sett på julafton att det finns schackrutig färg...
Då kan det ju inte vara så otroligt att det ska finnas färg i ek med ådring. ;-)

Fanns det så skulle min käre make bli nöjd...
Vi har kommit till det läget i ombyggnaden till badrum att vi måste bestämma färg på dörrar, dörrkarmar och dörrfoder. Eftersom de är mörkt bruna och dalablå idag (hiskeliga färgkombinationer *blä*) så tycker min man att det ska vara nån mörkare färg på dem. Jag vill ha vitt eller göra ren dörrarna så de blir den naturliga färgen...

Man borde ju kunna hitta nåt på nätet?
Eller vad tror ni? ;-)
www.disney.se/färgprov/ekådring
ska man pröva det kanske? *S*

Nä, det får väl bli gammaldags hederligt arbete.
Fast det får nog bli makens jobb det oxå ;-)

"Skjut inte upp till imorgon nåt som din man kan göra idag"

Jag ska erkänna en sak...

Jag har fördomar!

Speciellt mot såna som menar de men skriver dem. Som förmodligen säger "dom" och sen inte har förstått att det inte automatiskt blir dem i skrift.

Eller som gör konstiga böjningar av verb när de skriver, tex skriver "rökat" när de menar rökt.

Eller som läser en tråd på ett forum och sen inte förstår vad som menas för att man inte läst ordentligt men ändå svarar. *suck*
Jag tycker att det pekar på att det är en outbildad person som skrivit det hela. (läs: tjej som fått barn innan 18-årsdagen...)

För själv är jag perfekt ;-)
Nå ja... jag har åtminstone inte strypt min mormor idag.
TROTS att hon sprang runt fötterna på mej och var i vägen när jag skulle fixa maten.
TROTS att hon envisas med att diska med disktrasan *BLÄ*
TROTS att hon envisas med att ifrågasätta allt jag gör.

Jag vet att hon inte menar det på ett elakt eller irriterande sätt utan att hon vill hjälpa till, men AAAHHH!!! va hon går mej på nerverna!

Lugn och fin nu ;-)

Häxan i Hans och Greta är nog lite baktalad...

Tänk, hon bygger upp ett fint hus på en fin plats som hon säkert valt för att få vara ifred.
Dit kommer två snorungar som börjar ha sönder hennes hus!
Och vadå, utslängda av föräldrarna? De hade säkert rymt för att de inte fick det senaste Wii-spelet på direkten...

Hon erbjuder dem mat istället men då slänger de in henne i ugnen!
Sen springer de hem till de oroliga föräldrarna och berättar en rövarhistoria för att klara sig undan straff...

NÄ-E! Jag är varken cynisk, negativ eller anti-ungdomar. ;-)

Däremot är jag tydligen överfeministisk för att jag inte tycker att en pappa är DUKTIG för att han väljer att gå till öppna förskolan med sin dotter när han är föräldraledig...
Ursäkta, men jag fick ingen applåd för att jag gick dit en gång med dottern (och dog av tristess). Så varför ska en pappa ha det bara för att han har dingel mellan benen?

Men det jag borde få en applåd för är att jag kopplade loss släpvagnen från bilen alldeles på egen hand, trots att jag aldrig gjort det förut och trots att min pappa (som äger släpvagnen) var på baksidan med mina barn.
Eller... Kanske inte?
Ska tänkande människor verkligen ha applåder för att man gör något nytt och för att det förväntas av en att man kan eller inte kan pga dingel mellan benen?

Varför ses det som självklart tex att en mamma klarar sig hemma med en nyfödd och ett äldre barn, men hela släktens kvinnor automatiskt erbjuder sig att komma och hjälpa till för att samma mamma tänker lämna pappan ensam med barnen i en timme?
När hon har varit ensam med barnen i 9 timmar medan han jobbade...

Nä, det är mycket här i världen som jag inte förstår...
Så antingen beror det på att jag saknar dingel, eller så har jag fått ludd i öronen.

"Han må ha hår på bröstet,
men du...
Det har Lassie oxå"
Cole Porter