Sabina är död =(

http://www.mittlivsabina74.blogspot.com/

Mina tankar går till hennes döttrar, till hennes sambo och hennes övriga familj.
Jag hoppas att de kan finna tröst i att hennes lidande är slut, hennes kamp är över.
I skymningen i kväll ska jag tända ett ljus för Sabina och sen krama mina barn extra hårt.
En engelsk aftonbön får bli dagens ordspråk/citat

"Now I lay me down to sleep,
I pray the Lord my soul to keep;
Should I die before I wake,
I pray the Lord my soul to take"

Jag är lite trött i huvet nu...

Har haft först studentseminarium på förmiddagen då vi förberedde oss inför eftermiddagens redovisningsseminarium.
Är faktiskt lite stolt eftersom vi gick på min idé om att göra en lektion om SMS-lån för gymnasieelever och fick mycket beröm av läraren.
Han tyckte att vi angrep ett samhällsproblem på ett bra sätt och att vi lyckades se problematiken utifrån elevernas synvinkel och intresse.

Hade en ganska bra helg trots sjuka familjemedlemmar.
Maken kom hem från jobbet i fredags eftermiddag och hade hög feber så jag fick trixa en del för att få seminariet på fredagseftermiddagen att funka ihop med barnen, som skulle vara hemma då...
Men äppeljos, banankaka och teletubbies ger barn som håller sig lugna så mamma får sitta ifred vid datorn. ;-)

Igår var jag till Valbo med sjukt bittra morsan och shoppade.
Köpte bl.a. en varmkompost så äntligen ska här sopsorteras ordentligt!
Har ju redan tidigare rensat ur glas, papper, hårdplast och plåt så vi har ju varit ganska duktiga. ;-)
Men nu blir det ordentlig skillnad i soporna hoppas jag! Och när vi lyckats få barnen blöjfria så hoppas jag faktiskt på att vi ska kunna skaffa den minsta tunnan...
Måste bara ta reda på lite om vad vi kan slänga i den. ;-)

Dagens klockrena citat ;-)

"Jag har varit gift både med en kommunist och med en fascist. Ingen av dem gick ut med soporna."
Zsa Zsa Gabor

Kära Tomten...

Jag vet att jag är ute i väldigt god tid, men eftersom mina önskningar kan vara lite svåra att få till tänkte jag att du skulle få lite extra tid på dej.

Min första önskan inför julen 2009 är:
- Fler timmar på dygnet.
Min andra önskan är:
- En självsorterande tvättmaskin.
Min tredje önskan är:
- Självhängande tvättlinor.
Min fjärde önskan är:
- Självsorterande garderober.
Min femte önskan är:
- Leksaker som automatiskt återvänder till rätt låda efter avslutad lek.

Eller, så kan jag nöja mej med en enda önskan:
- En alldeles egen husalf!

Så nu när jag varit ute i så god tid så hoppas jag på att du åtminstone vill uppfylla nån av mina önskningar. Jag är inte girig, jag nöjer mej med att bara få den sista...

Ytterligare ett år har passerat...

Jag har fyllt år i veckan. 34 den här gången.
Eftersom jag haft magsjuka hela veckan, eller ja, först magsjuka i tisdags och sen varit utslagen hela veckan så passerade onsdagen ganska obemärkt.
Tårtan som var beställd blev ombokad till imorgon (lördag).
Alla besök ställdes in.
Maken fick svara i telefon för jag orkade inte prata.
Kort sagt, inte den bästa födelsedag jag haft :S

Och eftersom vilddjuren oxå har varit kassa i magen så har maken varit hemma och vabbat.
Så han har städat och städat och städat, min "lille" hemmamake ;-) medan hans "slöa" fru har legat på sängen och med jämna mellanrum krävt att få en isglass, det enda som velat gå ner utan ökat illamående.

Men nu börjar livsandarna återvända. Orkade tom stryka påskgardinerna igår så vi kan ta ner julgardinerna *asg*
Här är vi inte noga med traditionerna för tillfället ;-)

Fick en liten insikt igårkväll i exakt hur påverkad jag är av olyckan.
Tittade på Plus medan jag strök och när det var slut så kom ett program som heter "På liv och död".
5 minuter in i programmet var jag helt uppe i varv. Då hade de visat ambulanskillar och grönklädda läkare och sköterskor.
Bara att skriva om det nu gör mej darrig, stressad, otålig, nervös, min kropp spänner sig och gör sig beredd att "fly eller fäkta". Kort sagt, totalt adrenalinpåslag :S
Och då hade programmet inte innehållit något om brännskador eller barn överhuvudtaget, utan det handlade om en hjärtsjuk man.
Men sist jag såg sterilklädd sjukvårdspersonal och ambulanskillar var vid olyckan och barnens omläggningar.
Jag försöker göra som terapeuten sagt, att jag ska möta ångesten, men min första insikt är att fly. Så det här är väl mitt möte, antar jag...
För nånstans har jag väl insett att det inte går att fortsätta stoppa undan allt elände inuti i mej och försöka glömma det. För eller senare vill det ut igen...

Men det som är skönt i hela det här är att jag fått tillbaka min känsla för humor.
En del skulle väl påstå att det inte är nåt att hurra för, den är ju ganska bisarr. ;-)
Men dagen citat är ett exempel på den. Det är George W. Bush som yttrat dessa smarta ord:

"Merparten av vår import kommer från utlandet"

ha en bra dag, vänner!

Ska man skratta eller gråta?

Vi ska göra om ett rum i källaren till badrum/tvättstuga så maken har börjat bila upp betonggolvet.
Efter att ha hört bilningsmaskinens ljud i två dagar så var både jag och ungarna trötta på det så vi gick över till grannen igår eftermiddag.
När vi kommer hem igen så är luften i vårt kök alldeles vit av allt damm!
Så det var bara att vända i dörren, åka hem till mina föräldrar och fråga om de hade en madrass eller två över för betongdammsflyktingar.

När maken och jag kom hem igår kväll efter att barnen somnat hos mormor och morfar så hade dammet lagt sig. Men det är en fet hinna på allt i hela huset så det kommer krävas en total sanering sen när golvet är borta.

Det sanslösa är att de första två dagarna har vi knappt märkt av nåt damm. Men igår skulle maken vara lite försiktig när han kom nära väggen så han använde nån typ av såg istället för bilningsmaskinen...

Jippie! va kul det är att renovera! :-(

Jag kämpar hårt just nu för att försöka se mitt färdiga badrum, istället för denna misär.

dagens visdomsord...

"Det enda som skiljer männen från småpojkarna är priset på deras leksaker"

Jag är viktigast i mitt liv!

Det fick jag veta idag hos terapeuten.
Allt annat hamnar efter det i prioriteringsordning.

Det är en ganska revolutionerande tanke för en mamma som alltid satt barn och make före sig själv.
Skulle jag och mitt välbefinnande vara viktigare än allt annat?

Det låter så egoistiskt så jag bara kan inte fatta hur jag ska lyckas få in nåt sånt i mitt huvud!

Men det är kanske där jag måste börja?
Börja med att inse att jag är viktig, att jag har ett värde.
Inte för det jag gör, utan bara för att jag är jag...

Det poppar upp nåt som jag tror är en barnsång som får bli dagens visdomsord:

"Du är du och du duger"

En dag för mej själv...

det hade jag i söndags!
Jag tog med min sjukt bittra kompis och åkte och shoppade en dag för det behövde vi.
Vi tillbringade hela dagen med att gå i affärer och prata och skratta.

Va skönt det är med vänner som man kan vara precis hur tokig som helst med!
Som man kan säga precis som man känner och tänker utan att det ska tolkas och vändas på...
Jag tycker om dej, hörrö, bittra morsan!
Och glöm aldrig att du är en superbra mamma!

"En mamma är bara en flicka som råkat bli stor"

Nu är sonen oxå sjuk =(

Han fick feber i lördags som snabbt steg till 39 grader. Och det har han haft sen dess...
Jag förstår mej inte på de här vilddjuren jag satt till världen.
När jag har 39 grader så är jag utslagen. Då ligger jag okontaktbar och maken är nervös. (Men han börjar lära sig att han ska ställa en kopp te eller ett glas vatten framför mej och bara låta mej sova på soffan ;-))

När vilddjuren har feber så märks det bara genom att de blir ännu otåligare och vildare. Och gnälligare...
Ingen neddragning på tempot här inte...

Så det är skoj här just nu.
Och skottningen igår bevisade att de inte orkar vara ute på det sättet som de vill, så idag blir vi inne *suck*
Tack och lov att det finns filmer så man har lite barnvakt *harkel*

"varför badar du alltid med kläderna på, farbror Melker?"

Jag fryser om tårna =(

Det är jättesynd om mej! *fulbölar*

Fast egentligen så är det nog inte så synd om mej...
Jag sitter i min säng med bärbara på en sån där bricka med ben. Jag är inte alls lat ;-)

Men lilla dottern är det synd om! =(
Jag känner mej som världens sämsta mamma...
Hon hade 39 graders feber imorse och jag körde henne till farfar. Men jag har ett seminarium som jag måste delta i och sen ska jag till vc och hämta förbandsmaterial till hennes ben (äntligen!).
Och hon ville dit...
Och jag vet att hon kommer ha det bra där. Hon och farfar kommer puzzla och titta på film och ha skoj.
Märker ni hur jag försöker övertyga mej själv?

Varför är det så självklart att man ska ha dåligt samvete för att man själv inte tar hand om henne?
Jag har inte petat i henne panodil och skickat iväg henne till dagmamman och hoppats att det funkar.
jag har lämnat över ansvaret i några timmar på hennes älskade farfar som kommer ta väl hand om henne!
Blir nästan lite sur på mej själv för att jag inte kan slappna av när jag vet att allt kommer gå bra, annars ringer han ju.

Nä, tillbaka till studierna... efter dagens citat naturligtvis:

"Om du tycker att du har det besvärligt,
ta då en titt på en tax som försöker ta sig fram i djup snö"

Äntligen dags för bokrea =)

Har varit in på bokus hemsida och gjort en beställning. Blev "bara" 1000kr fattigare, men jag fick ju hela 23 böcker för det priset.

Annars så ser dagen ut nästan som gårdagen, jag borde plugga, dottern är sjuk och sonen är hos dagmamman.
I ett svagt ögonblick lovade jag dottern att hon skulle få åka på sin älskade gympa ikväll. (japp, det är bara att komma med "dålig mamma"-kommentarer nu ;-))
Vi får väl se hur mycket hon orkar...

Det är ju det här som är så knepigt...
Det normala vore ju att hålla ett barn med feber hemma, men eftersom hon har febertoppar så ofta utan nån speciell orsak så har läkaren sagt att att så länge hon orkar så ska hon få göra som vanligt trots febern...
Men nog känns det i ett mammahjärta :-(

nä, det är dags att ordna lunch här...
Men vi ska väl ha ett citat/ordspråk först...

"Tiden går inte -
det är vi som rusar fram genom den stillastående evigheten"

Dottern är sjuk =(

Hon började hosta igår eftermiddag och det blev bara värre under kvällen.
Eftersom hon har förkylningsastma så tyckte jag att det var bäst att hon fick vara hemma och vila. (Hon har lite feber oxå, men det har läkaren sagt att vi inte ska bry oss så mycket i så länge hon orkar.)

Så nu har maken varit och hämtat sonen och skjutsar honom till dagmamman och dottern blir hemma med mej.

Strukturera upp tillvaron? jo, tjena (för att använda ett uttryck från min ungdom ;-))

*suckar lite*
Jag ska iaf försöka göra det där schemat jag och terapeuten pratade om. Och en matlista för närmaste veckorna vore inte fel...
Så ska jag försöka läsa lite.
Kanske passa på att ringa några av de där viktiga samtalen som jag skjutit på...
Hmm... dagen blir nog fullspäckad idag ;-)

Dagens citat:

"Det går aldrig så bra som man beräknar och aldrig så illa som man befarar."

Jag har börjar hos min terapeut igen.

Var där för två veckor sen och så idag. Kommer nog att gå där varannan vecka ett tag framöver...
Vi har kommit överens om att jag ska försöka strukturera upp tillvaron igen och i det ingår det nog att skriva här varje dag... tror jag iaf ;-)

För er som inte "känner" mej så mår jag ganska dåligt efter en olycka som mina barn var med om. De klättrade på spisen, den välte och de fick en kastrull med kokande pastavatten över sig.

Jag kommer ordna en annan blogg där jag tänker lägga ut den berättelse jag skrivit om barnens olycka. Länk kommer...

Som uppdatering kan jag tala om att jag börjat plugga (igen). Läser en distanskurs hemifrån i samhällskunskap. Delkursen vi läser nu handlar om Demokrati. Mycket intressant ämne, men tungt...

Som avslutning blir det ett citat från Anne på Grönkulla:

"Imorgon är en helt ny dag då man inte gjort några dumheter än"

Den som har flest saker när han dör vinner!

Julen är över.

Det känns lite smådeppigt...
Sen jag slutade skolan (där man fick en naturlig påminnelse om julen iom terminsslutet) så har jag alltid svårt att riktigt få upp julstämningen och när jag väl lyckas så är det över. =(

Nu för tiden tycker jag mest att julen handlar om att städa och trängas i affärer för att köpa massa onödiga grejer...

För onödigt är just vad det blir!
Ungarna fick ca 50 paket tillsammans så nu är verkligen både deras rum och vårt kontor/lekrum fulla med leksaker.
Kan inte låta bli att fundera över om de verkligen blir lyckligare av allt som de får...
För hundra år sen var en unge överlycklig om h*n fick EN docka eller En bil, nu har varje unge 15 (eller 50...) att välja mellan men ingen duger iaf...

Och det mest sanslösa (med tanke på att jag sitter här och gnäller) är att det nog skulle vara jag som skulle ha svårast att skiljas från några av grejerna om vi skulle försöka oss på en rensning...
Fast... vänta en vecka så är jag på mitt andra humör och då ryker allt ;-)

Äsch...
Den som har flest saker när han dör vinner, så enkelt är det...
Och jag kan säga att det känns som att vi ligger bra till ;-)

(så där, bittermorsan, nu är bloggen uppdaterad! nöjd nu? ;-))

Jag är nog allergisk mot försäljare...

Var en sväng på stan idag och letade efter de sista julklapparna. *suck*

Det första som händer är att jag passerar två unga killar som står i ingången till en affär och ska sälja mobilabonnemang.
Jag vänder bort blicken och går snabbt förbi men de ska ju ha kontakt iaf. Jag säger vänligt men bestämt att jag är nöjd med mitt teliaabonnemang och går vidare.

Inne i nästa butik står ett par unga tjejer från en annan firma och försöker sälja sina abonnemang. Samma försök till att ignorera som misslyckas och samma svar igen.

På väg tillbaka till bilen måste jag passera genom den första butiken igen och den här gången på killarnas sida av entrén. De känner igen mej och ska prompt ha kontakt, jag tackar återigen nej men ändå ska de inte ge sig!
När jag passerar ut genom dörren försöker en av dem fortfarande fånga mitt intresse med att erbjuda en gratis mobil.

Så nu undrar jag:
Tillhör det taktiken att försöka nöta ner motståndet eller är jag så förbaskat snygg och läcker så att alla bara måste prata med mej?

Man börjar ju undra lite faktiskt ;-)

"Män gillar telefoner med många knappar,
det får dem att känna sig viktiga"

Jag är trött idag...

Trött, men välmående trots värken i benen.

Igår skulle vi haft finbesök, men hon blev sjuk så vi bjöd över mormor och morfar, och farmor och farfar på luciafirande istället.
Det muttrades lite över att sonen hade lucialinne och rött band i midjan. *hihi*
Men han själv tyckte att han var finast i världen som var lika som storasyster, så det så!

Idag har vi lånat ut barnen till farmor och farfar och så åkte vi till Västerås och fixade julklapparna, så nu har jag bara en liten grej kvar åt den jag är hemlig tomte åt, och så ska vi köpa film och bok på nätet till svägerskan. Annars är vi faktiskt helt färdiga! WOHO!!!

Så nu är det "bara" att städa och julpynta kvar.
Men... Nio dagar kvar, det borde vi fixa även om vilddjuren vill hjälpa till att städa ;-)

Imorgon blir det en "lugn" hemmadag då vi ska städa och greja. Kanske man ska göra nåt julgodis med dottern kanske?

"Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns"

Idag lyste dotterns ögon av livsglädje!

Vi har haft en bra dag idag. (visste jag hur man klipper in bilder skulle det varit en dansande figur här ;-))

Efter luciafirandet i dagmammornas samarbetslokal så packade vi in oss i bilen och åkte till Fjärran Höjder i Gävle.
Barnen har härjat runt i vattnet och lekt, åkt vattenrutschbana "1000" gånger och fascinerats av att man kunde simma ut (det snöade på oss när vi badade ute, mamma!).

DE ÄLSKADE DET!!!
Och jag älskade att få se dem så glada. Se dem njuta så av ett så enkelt nöje som att bada.

Sitter här med tårar rinnande nerför kinderna för jag är så nöjd med att de fick en bra dag. (Ja, jag gråter av allt...)

Jag tror man måste ha tittat in i sina barns ögon och bara sett ångest, smärta och apati för att riktigt förstå vilken gåva deras livsglädje är!

"Hela världen är en rad av underverk,
men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagliga"
(H.C. Andersen)

Vill ni veta nåt nytt?

Det här fick jag veta av gubbstrutten (hm, förlåt, läkaren menar jag), håll i er, det är en stor nyhet:
Det är inte enkelt att vara småbarnsförälder!

Kände bara "Skojar du???" när han sa så.

Hade god lust att hälla en 50-liters gryta med kokande vatten över honom så kunde han få roa sig med att ligga på BRIVA och sen bråka med sjukvården.

Så näe, nån sjukskrivning blev det inte, men piller...
Exakt hur pillrena skulle göra att mina dygn får fler timmar förklarade han aldrig...

Hmm, det var förresten så bra så vi tar den en gång till (och alla ni som växte upp med mej på 70-talet ser framför er hur jag växlar ben):

"Det är inte enkelt att vara småbarnsförälder!"

Dags att sova egentligen...

men jag ska bara "prata av" mej lite.
Har läkartid imorgon då jag ska försöka få en läkare att konstatera det min terapeut sa för 3 månader sen: jag har nog en depression...
Dessutom vill jag få hjälp att få komma till smärtcentret igen så de kan pröva ut medicin på mej, om det finns nåt nytt som kan funka mot fibron...

Har suttit och kollat på sjukvårdsrådgivningens hemsida och jag har 7 av symtomen på depression. Och det har jag haft i minst 4 månader.
Man ska ha 5 symtom i minst 2 veckor för att det ska kunna ställas diagnos tydligen.

Så... Vi får väl se om läkaren håller med, och om han tycker att det är något som man borde göra något åt...
Ska ju till en gammal gubbstrutt som nog skulle passat bättre som fältskärare under någon vinterkrig... *suck*

Jag??? Negativ???
Nää! Nu måste ni ha förväxlat mej med någon annan ;-)

"Det är inte sant att livet är den ena jävla saken efter den andra.
Det är samma jävla sak hela tiden."

Den urskuldrande spädbarnsmamman...

Kan någon förklara för mej varför vi mammor är så duktiga på att väva in en ursäkt när vi berättar om hur vi matar våra spädbarn?
(Nu var det ju ett tag sen mina var spädbarn men, men...)

Var på ett hemförsäljningsparty igår för barnkläder.
I sällskapet fanns 4 kvinnor som jag inte träffat på länge. (de var alla nyblivna förstagångsmammor)
Vi satt och berättade för varandra om våra liv, våra barn och "kvinnliga grejer" (förlossningar och sånt...)

En av kvinnorna hade en 3-månaders son som var hemma med sin pappa och naturligtvis får hon frågan:
- Jaha, så då ammar du inte?
- Jo, svarar hon. Men jag ammade alldeles innan jag åkte så han borde klara sig. (och sen kommer den urskuldrande förklaringen:) Ja, han får ju en liten skvätt ersättning på kvällarna oxå för han är så hungrig då. Men bara en liten skvätt, inte ett helt mål. Så det finns ju hemma om han skulle bli hungrig nu oxå.

På mindre än 2 minuter hade "vi" fått henne att känna sig som en dålig mamma, dels för att hon inte hade sitt barn med sig och dels för att hon inte helammade.
Varför måste en kvinna förklara sig på det här sättet? Varför känner man alltid det behovet?

Jag tillbringade kvällen med att sitta och vända deras självförebråelser till positiva saker. Den som känner mej vet att det eg är så långt ifrån min personlighet som man kan komma ;-)
Men jag blir så trött på mödravården, bvc, socialstyrelsen och alla andra som har med graviditetstiden och spädbarnstiden att göra när jag hör kvinnor ursäkta sig för att de inte har ungen fastklistrad vid bröstet 24/7 hans/hennes första år!
Varför ska en mamma behöva ursäkta sig för att hon går på ett klädparty FÖR BARNKLÄDER(!) utan sitt barn???

Varför ska en nybliven mamma behöva känna skuld för att hon behöver lite tid för sig själv?

Varför har amningen blivit så helig att alla som inte har grädde i överflöd i brösten är sämre mammor?
Fast iofs, det kanske jag ska vara glad över? Då halkade ju jag upp lite på skalan över bra föräldrar eftersom jag kunde sälja 20 liter till neonatala och ändå hade en dotter som var rund som en boll...
Hmm, ja just ja... min mjölk tog ju genvägen via bröstpumpen och en flaska så jag är ju i vilket fall som helst ingen amningsgudinna ;P

Men egentligen: ska det vara så svårt för oss "erfarna" mammor att ge våra nyblivna medsystrar lite gott självförtroende?
Om man istället för att klanka ner (medvetet eller omedvetet) på dem som inte kan/vill/orkar helamma framhäver det positiva med att varva med ersättning (delaktigare pappa tex) så kanske den mamman trivs lite bättre med sig själv, och då faktiskt även blir en ännu bättre mamma eftersom "må bra" och självförtroende är så tätt förbundna.


"En mamma är bara en flicka som råkat bli stor"

Gud, va jag är trött på ytlig jämställdhet!

Den här dagen kommer bli en sån där dag då vårt förhållande ser ut att komma från 50-talet!
Jag tänker nämligen städa, tvätta, diska och allt sånt som har med hushållet att göra. Under tiden kommer min man leka med barnen...

Så eftersom jag tänker sköta hushållet medan han bara roar sig så måste ju jag vara förtryckt idag, eller hur?
Jag kommer ju göra såna där förhatliga kvinnosysslor medan min man bara behöver sitta och bygga lego, gå en promenad och sen pussla med dottern och hennes kompis medan sonen sover...

Men vet ni vad?
I mina ögon så är hushållsarbete just idag semester!
Efter att ha tillbringat 12 dagar med det totala ansvaret för barnen då maken haft jour så går det nog inte att beskriva hur skönt det är att slippa ifrån en dag.

Sen får det vara hur det vill med jämställdheten!
Vi vet ju hur vi vill skapa vår tillvaro, och vad som fungerar hos oss...
Det är därför som jag blir så trött varje gång feministerna börjar tjata om lagstiftning som lösningen på alla jämställdhetsproblem.

För hur ska en lag kunna göra att människor blir jämlika där de verkligen behöver bli det?
Vet inte hur många gånger jag läst trådar på olika föräldraforum där tjejer/kvinnor frågar "hur ofta hjälper era män till hemma?"
Bara tanken på att kalla det hushållsarbete min man gör för att han hjälper mej är så avlägset så det finns bara inte.
Vi är ju vuxna människor som valt att leva ihop. Jag har inte adopterat en hjälplös man som behöver en kvinna som tar hand om honom resten av livet...

Men hur fördelningen ser ut, vem som gör vad, det måste ju varje familj få bestämma själv!
Om det funkar bättre för oss att jag sköter vabbandet, så varför ska inte jag få göra det?
Om det funkar bättre för oss att jag tar 90% av föräldradagarna, varför ska det vara fel???

Jag har en kompis som började jobba när hennes son var 4 månader. Det funkade bäst för henne och hennes sambo. Hade jämlikhetsabsolutisterna fått bestämma så hade det oxå varit fel...
För hon borde ju ha varit hemma 7-8 månader och sen skulle hennes kille varit hemma 7-8 månader... Först DÅ hade det ju varit rättvist... *suck*

Nä, dags för mej att göra mina kvinnliga sysslor...
Undrar just om vi har ett förkläde och ett huckle nånstans så jag kan gå in i 50-talshemmafru-rollen lite bättre? *asg*

"Ingen kvinna har någonsin skjutit sin man medan han diskade"
(George Coone)